Småsaker

Tänk vad mycket jag retar mig på i onödan. Varför kan jag inte bara rycka på axlarna och tänka - Big deal?  Gamla människor som tar för givet att de alltid och hela tiden har förtur i alla avseenden gör mig tokig. Visst ska man respektera de äldre men de kan ju gärna respektera andra oxå. Snart har vi väl pensionärsparkeringar utanför de stora köpcentran i stan.

Även det är en irritationsmoment. Varför i helsicke har barnfamiljer egna parkeringar?? Handikappade kan jag förstå men barnfamiljer??  I Lyxele har blodgivare egna parkeringar utanför lassarettet!  Mycket konstigt. Snart har vi väl parkeringar för singlar, skogsarbetare och rödhåriga.  Ni ser, jag stör mig på petitesser.

Idioter (tyvärr oftast manliga) som måste bröla när de druckit alkoholaktiga drycker. Men hallå, vad är problemet. Har talförmågan och ljudstyrkan fått error?? Jag bor vid en rätt trafikerad gata och varje fredag och lördag kväll/natt lullar ett antal människor hem från stadens trevligheter. Att skratta och prata hör väl till men detta skrikande?? Att bara yla som en komplett dåre kan göra mig skogstokig. Men håll käft eller säg något i alla fall!!!

Mopeder som kör fram och tillbaka, fram och tillbaka får mig att vilja kasta stora vassa stenar på dem. Kör dit du ska och stanna där ungjävel. Så kul är det inte att höra din trimmade moped 400 gånger varje dag. Gaaaaah.. Känner att jag jagar upp mig till en potentiell hjärnblödning här.

Saktfärdiga kassörskor, bilförare som inte blinkar när de ska svänga, cyklister som tror att man kan cykla 5 st i bredd på trottoaren, nyblivna körkortsägare som tror att ALLA blir tokimpade av deras sladdande och ryckande i handbromsen, folk som parkerar på två rutor och nedskräpande människor som tror att någon annan tycker att det är skitroligt att plocka upp efter dem, är även de saker jag retar mig på till förbannelse.

SKÄRPNING, men nu måste jag gå och ta min blodtrycksmedicin.