Jag har fostrat en humorist. Min ack så gulliga, fina, vackra, bästa,underbara son har en konstig gen. Jag vet inte var han fått den ifrån och hur. Han har en stor smula sjuk humor och ironi som tittar fram när man minst anar det. Det är bara att vara på sin vakt mest hela tiden.
Häromveckan så satt han med sin spinkiga ( förlåt Linus jag menar muskulösa lekamen) i soffan och suckade. -Åhh vad jag längtar tills jag blir 40. Då är man så gammal så man kan lika gärna gå o dö. Då ska jag äta som en idiot hela tiden och aldrig träna - bara fetta mig! Man behöver inte bry sig om sitt utseende för då är ju livet ändå snart slut. Nämen TACK, jag älskar dig med snorunge!!
Han har även under en period haft förmågan att kalla mig NOLIFER! Men den lilla räkan har slutat efter att han fick följande passning av sin ömma moder. -Ok, om jag är en NOLIFER så ... Tough shit skitunge!! Då är du son of a NOLIFER. Ja jag vet inte men, det låter inte heller alltför smickrande.
HA!!!! 1-0 till den gamla tjocka döende 40åringen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar