Särbo

Jag och barnens pappa levde 15 år tillsammans.

Eftersom jag periodvis inte var klok i huvet är det ju ett under att det blev så länge. Han stod ut med MYCKET!



Hursom så är det inte läge för något kärleksliv i dagsläget. Jag  älskar inte mig själv inte för fem öre eller ens tycker om mig själv ens ett uns prick nu. Varför ska jag  dra in nån annan i det helvetet?  Det vore egoistiskt av mig och dessutom skitdumt! En sak i taget! FÖRST läka det som behöver läkas och sen kanske...

Men visst finns det gånger när det vore bekvämt om inte annat.

• Nån som rensar avloppet.
• Nån som skjutsar till stormarknaden så jag kan storhandla
• Nån som kan massera en ond rygg
• Nån som lagar mat
• Nån som rastar hunden när jag inte tar mig ut

Typ så... Men ska jag vara ärlig så fixar jag ovan nämnda alldeles själv eller tack vare mina ungar.

OM jag nån gång om hundra år släpper in någon så blir det ett särboliv. Har svårt att se mig boende med någon annan- eller att hen ska orka med mig 😏

Kärleken behöver väl inte bo under samma tak?? Fast å andra sidan lever jag med någon nu som älskar villkorslöst!  Det är banne mig inte synd om mig!

Hoppas ni har en ljuvlig lördagskväll - det har jag med min sambo!!

Mitt andra hem

Idag var det ännu ett läkarbesök på affektiva

Tydligen hade jag nämt ordet "normal" några gånger varpå läkaren frågade
T
- Anna , är normal viktigt för dig?
- Ja det tror jag svarade jag.
- Ok, Vad är normalt för dig då?
- Oj, glädje, fyra timmars sömn, alltid haka på, mycket skratt, drar igång projekt som helst ska vara klara igår, går en mil om dagen, lagar mat, är sjukt social och orkar allt...typ.

- I mina öron Anna låter det inte normalt men vad vet jag?

Har idag sen läkarbesöket tänkt  VAD ÄR NORMALT?

Ju mer jag funderar desto mer villrådig blir jag. Det jag trodde var normalt ( mår skitbra då) kanske inte är det..

Vad är normalt för er? Finns det en universellt normalt när det gäller livet och allt det innebär?

Fortsätter fundera...

Så många råd

Oj vad många goda råd jag fått för att bli frisk

När jag tar upp de tipsen jag får med min samtalspartner blir hon rasande.

 - Om det va så enkelt hade du ju gjort det!! Vilket förminskande av hur du mår och känner. Fråga nästa gång om vederbörande haft en lång och djup depression
- Visst kan det funka om du tex har en utmattningsdepression eller känner dig lite låg, då kan man klara av att göra de sakerna.

-Tyvärr Anna, De som säger dem sakerna vill garanterat väl men du har kommit alltför nära botten för att klara av dem. Ditt fokus JUST NU är att hålla huvudet ovanför ytan med hjälp av medicin och täta kontakter med mig, din läkare och en psykolog.

På ett sätt känns det skönt, å andra sidan piss. Mao är det här inget quick fix. Det kommer att rinna miljoner tårar till, göra ont , göra mig ännu räddare och vara obehagligt MEN om Gud vill kommer jag ut på andra sidan hel och ren. 💓

När jag får de här goda råden brukar jag ifrågasätta och förklara men...

Jag vill inte höra (säkert många sjuka med mig)

• Tänk positivt!
• Ät bra mat!
• Ta promenader!
• Livet är tufft - bit ihop!
• Varför är du deprimerad?
• Det är bara en fas!
• Du borde vara tacksam med tanke på allt du har!
• Äter inte du väldigt mycket mediciner?
• Du måste bli mer social, umgås med andra och ha kul!

Åhh vad jag önskar att de sakerna skulle fixa min hjärna , är tyvärr beyond that!

Steg 2

Senaste tiden verkar min sjukdom tagit en extra väg.

Känslan är ungefär som att köra på en tvåfilig väg i hög hastighet.. Kruxet är dock att man använder båda körfilerna samtidigt. Inte en lätt ekvation - snudd på omöjligt egentligen.

Att mitt psyke är "fucked up", det vet jag - ingen nyhet. Men nu har nått annat börjat visa sig mer och mer.

Depressionen tar över min fysik. Inte nog med att helvetet tagit över min hjärna har den nu börjat äta av min kropp.Att dessutom psyket och fysiken samarbetar mot mig gör mig så ledsen.

Det har nu hänt några gånger att när jag slutar mitt jobb för dagen och ska gå hem DÅ slår det till , Jag kan inte styra mina ben, kommer inte ihåg hur man gör, Jätteobehagligt och gör mig livrädd. Vad är det som händer? Jag kan ju inte stå här mitt i centrum som en idiot!!  Rör på dig Anna för helvete!! SKÄRPNING!

Med en enorm kraftansträngning går jag i myrsteg genomsvettig  till bussen för jag vet inte om jag tar mig hem, Eftersom jag bor två hållplatser bort är det mycket ovanligt att jag tar bussen från jobbet till mitt hem.

Hursom så i de här lägena har jag inget val - jag måste ta mig hem på nått vis! Vill bara sätta mig ner och hoppas att det släpper men att sitta på arslet mitt på rådhustorget är inget jag nedlåter mig till. Känner mig redan tillräckligt knäpp.

Sist det hände (tidigare i veckan) slog paniken igång rejält. Har tagit mig till bussen , står och åker hemåt  när tanken kommer - Anna, nu är du riktigt rubbad! Du har gått nästan hela ditt liv. Om du inte kan gå hur fasen ska du hitta hem?? NU är det åt helvete - vad blir nästa steg?

PANIK! Pulsen ökar till max - tårarna kommer- gråter som ett hulkande barn, Tänk om jag inte hittar hem ,vad gör jag då? Kan jag ringa nån som visar mig vägen?  Shit ,vad tänker de andra på bussen om mitt sjuka beteende Vänder mig mot fönstret , blundar , andas.

Hittar dock min hållplats och mer eller mindre ramlar av - i skam!!!

Myrsteg hemåt, tar Elsa precis utanför porten sen in igen, Rasa ihop i sängen och bara domna bort .


Jag vill bara vila i hundra år, börjar närma mig min gräns nu.

Småbarn

Mina barn är fantastiska!

De är iofs vuxna men än dock mina små.

När mitt liv är kaos, upp och ner, tveksamt och gör så ont stöttar dem. Inte så att jag ringer dem och kräver men när de ringer och hör hur jag mår... Jag är välsignad!

Då löser de det praktiska! De stöttar ! De peppar! De talar om för mig hur mycket de älskar just mig!

Det de vet om mitt mående är att jag mått dåligt i perioder så länge de minns - det är för jävligt att höra - men så sant. De minns hur jag låste in mig på toa för att de inte skulle se hur jag grät - men de hörde och de såg. De minns hur jag gick ut på balkongen och höll igen dörren med min rygg så jag kunde gråta ut så de inte såg - med de såg och förstod att nått var fel. Jag trodde att de var förskonade från mitt mående -så fel jag haft. Ungar är så mycket smartare än så.

Ungar har tentakler och ser fast man inte tror det.

Hur som är dom mest arga idag ! Varför har du inte fått hjälp förrns nu? Hur fan kan det ta 20 år innan psykvården förstår? Fattar inte - det finns journaler på ditt mående sen du var 20! Mamma de har tagit halva ditt liv!

De är kloka. jag tänker INTE ge upp!! Jag är skyldiga dem att försöka. Jag orkar dock  inte lägga skulden på någon - det som varit har varit.

Min utredning börjar på måndag och jag ber till Gud att det ska vara början till nåt bra!

Puss och ta hand o varandra 💓

Karantän

Senaste tiden har de gånger jag lämnat mitt hem för att umgås varit lätträknade.

Sen den 4 december har jag har besökt en närliggande pub med en väninna  - ingen helkväll, inget festande, bara trevligt med en vän.Musikquiz och surr. Thats it.

Förutom det ...inget.

Jag har haft tillfällen, vänner som bjudit in men i slutändan blir jag hemma. Förstår att folk tröttnar på mig. Vill verkligen - men törs inte. FEGIS Måtte jag ha vänner kvar framöver.

Sociala kontakter har varit busenkelt för mig i hela mitt liv. Spelat teater för att mörka mitt mående  flamsat, varit rolig  och det har funkat, men nu räcker det med mitt jobb.Orkar inte hålla masken längre än så.Det kan gå flera dagar utan att jag pratar med någon utanför jobbet. Jag förstår att det inte är bra men att göra annorlunda känns så skrämmande.Jag håller mig undan, ljuger för att slippa och svarar inte i telefon. Vad är det som händer med mig?

Tog upp det här problemet med min läkare häromdagen. Enligt henne är det normalt med tanke på hur jag mår just nu, Men om det är en bra strategi? Nä, inte ett dugg.

Hon frågar mig
- Anna vad är det värsta som kan hända?
- Att jag tappar kontrollen och blir galen , inlåst, du vet gökboet?
Hon tittar på mig med sina snälla ögon och tar min hand:
- Anna jag lovar dig att det blir du inte. Din sjukdom är inte dödlig i sig och vet du vad? JAG är på ditt lag och följer dig hela den jobbiga vägen som du måste gå för att få ett liv igen.

Gissa om jag storbölade. Så fina människor det finns 💓

Ikväll var planen att ta en promenad till city och kika in på en pub - alltid känner man nån. MEN tänk om det och det händer? Hur gör jag då? Vad ska folk tro?

Självklart blir jag hemma med Elsa - det är inte det sämsta men nyttigt? NÄ.


Ha en härlig påsk och ät massor med karra - det gör jag!!

Kollegor

Nu blir ett inlägg om mitt jobb..kul va? 👍

Jag är en lipsill. En tvååring som gråter och inte kan andas. Jag har minne som en 100-årig dement.
Jag kan koncentrera mig lika bra som en sexåring. Jag har fokus lika mycket som en trasig lins på din kamera. Jag pendlar mellan skratt och gråt. Jag tappar ord och förklarar i bild och ljud. Jag säger fel namn eller hittar på om vi ska vara ärliga. Äter tabletter som smågodis..vilket mina kollegor är fullt insatta i.

Jag är skitjobbig som arbetskompis!!!

Att mina kollegor orkar är ett mysterium. När jag kommer storgråtande på morgonen så blir det ingen jättegrej utan bara ett konstaterande att ok idag är det en sån dag. Så skönt!! De vet att jag avskyr fysisk kontakt när jag inte mår bra eller är ledsen. De respekterar det - Utom Chefen ibland för att få mig att skratta och puttas 😜

När jag inte fattar eller minns är det ingen som blir arg, de upprepar och skriver lappar.

Min chef och kollegor talar om för mig hur viktig jag är på jobbet - När du inte är här saknar vi dig, det är inte lika roligt då och du gör så mycket som vi upptäcker att vi måste göra! DU är viktig här!

Att bli välsignad med en sån arbetsplats är inget alla som har en psykisk ohälsa har. Önskar att det vore så för alla! Att alla fick känna det jag känner varje dag på mitt jobb. Viktig och betydelsefull.

Min läkare frågade häromdagen om jag ville bli sjukskriven - NEJ, ta inte bort det enda normala och friska jag har..visst, vissa morgnar är det käpprätt åt h-vete men jag vet att mina kollegor fattar och det blir ingen big deal att jag är låg. Faktiskt brukar jobbet lyfta mig och är oftast inte så ledsen när jag går hem.

Jag tror att det som får mig att gå dit är all värme kärlek och humor. Vi bryr oss om varandra.  Vi pratar om allt från personliga saker till abstrakt. Lyssnar och försöker förstå.  Trösta om det behövs.

Vår jargong och humor är så låg, så barnslig och dålig. Kom en dag och häng med oss så inser ni nivån😏. I min värld är den alldeles underbar!!!!

TACK L , M, E,och C att jag får hänga med er om dagarna!!!💓

ps Ett litet MEN - aldrig finns det saltlakrits i fikarummet ds

Vegetarian

Jag har nu varit vegetarian i ca ett och ett halvt år.


Varför? Det finns många anledningar till det.


 Djurens känsloliv var den första anledningen

Varje år dödar vi ca 56 miljarder djur- drygt 3000 i sekunden för att vi ska äta dem . Djur som  modern vetenskap visat  har känslor,de kan känna tex oro och vänskap, Så är det hos kossor,får grisar samt hundar och katter. Det spelar ingen roll om de fötts upp lokalt, är ekologiska ( vad det nu är) lidandet är precis likadant för samtliga! Jag vill inte äta något med ett känsloliv. Varför äter vi kossor men inte hundar? För att det är gott?! Då kanske det är ok med andra saker som man njuter av? Tänker inte ge några exempel men många pedofiler tycker inte att de de gör fel..

I Sverige får en kyckling leva cirka fem veckor innan de dödas. Varje år självdör nästan 200.000 kycklingar under transport i SVERIGE!!


Världssvälten , levande män kvinnor och barn svälter till döds.

Cirka 800 miljoner människor har idag - just nu inte mat så de blir mätta. Om alla människor lät bli att äta kött skulle vi ha mer man än vad världen behöver.För att producera ETT KILO kött krävs flera kilon säd - mat som hungriga jorden över behöver i sina tomma magar!

Klimathotet som vi blir mer och mer upplysta om. Hur illa det är ställt med moder jord.

Produktion av kött är en av de största anledningarna till våra AKUTA miljöproblem. Att äta ett kilo kött gör större skada på vår miljö än 25 mils bilåkning. Köttindustrin står för  ca 18 % av utsläppen av växthusgaser. Det är lika mycket som alla bilar, flygplan lastbilar mm mm släpper ut! Det låter galet , jag vet. Att sopsortera,duscha snabbt,cykla/gå, är tyvärr en piss i Missisippi för klimatet. Inte dumt alls att göra men det stoppar inte klimathotet nämnvärt tyvärr.

Hälsan - vore nice att träffa sina ev barnbarn.

Vi har alltid ätit kött är ett argument jag ofta hör. Ja MEN inte massproducerat i en jätteindustri samt flera gånger om dagen. Leverpastej på frukostmackan, hamburgare till lunch, kyckling till middag samt en kvällsmacka med skinka, så har vi inte ätit sen urminnes tider.Dessutom rekommenderar  livsmedelsverket  att man inte bör äta mer än 500 gram kött och charkuterivaror i veckan.Av den mängden bör en liiiiiten del av det vara charkvaror.  Räkna lite på det, hur långt räcker 500 gr kött för dig? Förhoppningsvis en vecka.

Kött innehåller tokmycket mättat fett vilket leder till hjärt- och kärlsjukdomar som inte alls är ovanligt hos oss i västvärlden. De som äter mycket kött dör tidigare än de som äter små mängder enligt världens största köttstudie. Studien omfattar en halv miljon människor som studerats under 10 år.

Världscancerfonden varnar för kött och avråder att äta alla processade charkvaror. 
Om alla hade en vegdag i veckan skulle det sänka fallen av diabetes2 som ca 4% av svenskarna har. 


Var och en av oss äter det den vill. Hur ofta man vill.  Inlägget är ingen pekpinne bara ett sätt att förklara mitt val.Jag tror dessutom att vi alla känner till köttindustrins påverkan på oss. Vi lever trots allt i ett rätt upplyst samhälle  Alla vet dessutom var köttet kommer ifrån, sen är det som sagt upp till var och en hur den känner. 

 Men nu har jag försökt reda ut varför jag äter vegetariskt. Nästa steg för mig är att bli vegan - min akilleshäl är ost. Den dagen jag hittar en veganost som inte smakar skit och går att få ner utan att  kräkas DÅ..😊

Peace out!! .
.  

Söndag

Söndagar är ett bra påfund!

Man "samlar" ihop veckan och laddar för en ny . 

Söndagar innebär för mig TVÄTT STÄD och småplock. Mycket skönt när det är gjort och att man kan starta en ny vecka med det tråkiga klart!

Mellan aktiviteterna helgar jag vilodagen i soffan med kaffe och Elsa. Det hon inte vet nu i skrivande stund att även hon ska städas idag. Dusch, kloklippning och fixa hennes frisyr en aning. Hon luktar lite dammig ryamatta.

Borde putsa fönsterna ...men man måste ju spara på det roliga..Har jag tur är det nån annan som tar hand om det typ Elsa. Alternativt kan man ju släppa ner persiennerna så ser man inte skiten.

Nä nu har jag helgat klart - disken väntar!


Ha nu en lat söndag!

Obegripligt

Det är många som läser mitt dravel

Jag har ungefär 100 läsare om dan - obegripligt! Vem läser mitt dravel?? Att ni orkar? Vad i det jag skriver är överhuvudtaget intressant? Nåja , skyll er själva 😊

De som känner mig vet att jag inte är riktigt frisk i huvudet. Men de finns där ändå - jättekonstigt!! Men samtidigt så skönt - TACK! Fast kanske ni som läser och inte känner mig oxå förstår att det inte är riktigt som det ska i huvet på Frk Anna!? Ni har så rätt.Jag är rätt rubbad 😊

Min utredning närmar sig med stormsteg.  Jag har tagit otaliga prover - även en drog screening där en kvinna tittade på mig genom ett litet fönster samtidigt som jag skulle kissa i en liten plast mugg för att se om jag  går på några droger , Vilket jag INTE gör och ALDRIG har gjort - förutom snus då =) Att pinka när en främmande människa tittar på en är inte lätt men det gick. Alla prover visar sig vara normala - det är iofs skönt att veta det.

Utredningen är en  bipolär utredning. har jag det ? För mig kvittar det om jag har 15 diagnoser eller ingen , Jag måste få hjälp! 20 års kamp har satt sina spår, Jag orkar inte toklänge till. Helt enkelt - det liv jag lever . det är inget liv! Eller begriper jag inte att livet ska vara såhär? Jag får se. Och är det så så får jag se hur jag löser det.

Jag har inget problem med diagnoser- jag har det omkring mig. Däremot har jag aldrig tänkt så om mig själv. Jag har en kronisk deviciderande depression -  Det har det stått på mina läkarintyg i 15 år . Alternativt klinisk depression. Har dock aldrig fattat riktigt vad det är ,inte orkat bry mig -  jag mår dåligt - har mått dåligt länge -punkt. Ge mig mer mediciner så blir det nog bra. Fem års terapi - borde ha hjälpt? Kanske jag inte försökt tillräckligt.

Är det så så är det.  Jag är ingen psykolog men accepterar det om det är så .Min chef ( som jag känt i 100 år samt gamla vänner har anat att det nog är så) stöttar och det är en sån otroligt skön känsla.  I 20 år drygt  har jag förstått att nått fel i huvet är det på mig. Men vad?

Tyvärr har många sårats/skadats på vägen. Mina barn har upplevt mig som riktigt sjuk. Självklart har det påverkat dem och jag skäms så. Tack Gud så har jag och barnen en bra relation trots att jag varit en pissmamma mellan varven Gråtit som en unge på jobbet , men de underbara människorna  där stöttar - konstigt men känner en otrolig omtanke för det.

.De kärleksrelationer jag har haft har alltid slutat i kaos. De jag har träffat har fallit för den Anna som är glad, karismatisk och social. Min intelligens och allmänbildning. Tyvärr så är jag inte så hela tiden - förstår att de känner sig lurade . Att de tror att jag spelat ett spel är förståeligt men jag styr inte över det. Jag skyller inte på någon ev diagnos men fixar inte att hålla huvet ovanför ytan 24/ 7 året om. Förr eller senare går det åt helvete.

Att gråta i veckor,en sjuk ångest som gör mig totalt knäpp och förlamad. Elsa får mellan varven pinka på mattan i hallen - jag fixar inte att lämna sängen. Panik som visar sig på så många dåliga sätt.Hjärnan funkar inte - jag beter mig illa och fattar det inte.När paniken lagt sig inser jag vad jag gjort. Förlåt alla som jag terroriserat och gjort illa.Allt dumt jag sagt...

Jag har försökt döva alla mina  skitkänslor med allt mellan himmel och jord. Hög musik så att jag inte hör mig själv,balansövningar,sömn,mediciner,promenader,isolering,terapi,sjukgymnastik,mat,och  även alkohol.Tips från coachen - alkohol funkar för stunden men inte efteråt. Ångesten dagen efter är vidrig! Det är inte värt det.

2017 blir förhoppningsvis året när jag lär känna mig själv.

Nu fortsätter min lördagskväll med soffan och min partykompis Elsa

Skämskudde

Ikväll gjorde jag en blunder

Jag sitter i soffan och scrollar runt på mitt instagram . ( vågar inte lämna hemmet eftersom Elsa fyller fyra hundår - 35 som människa) Ja, rätt vad det är så ska det blandas groggar och spelas 80-tals musik så grannarna blir galna.

Hur som så kommer PETA upp i mitt flöde - en sida jag följer och gillar. Ser en otroligt dum kommentar ( tror jag) och skriver ett långt och beskrivande inlägg för djurens rätt till sitt eget skinn/päls..Inte otrevligt utan sakligt. Tro mig, det finns en del totalt ointelligenta människor som inte vet. Sen finns dom som vet men måste skriva skit, Varför? Har de inget annat vettigt att göra? Sorgliga människor.  Alla vet att skinn kommer från djur!!

Synd bara att jag inte läste alla kommentarer - den jag skriver till har EXAKT samma åsikt som jag. Kryper till korset och ber om ursäkt tusen gånger om . Det är tur  att många på vegetarian/vegan sidorna är kloka och extremt förstående.. HAN förstår och skrattar efter att ha besökt min insta sida.. Förstår mitt missförstånd och förlåter  .TACK för det!!!

Hädanefter ska jag inte gå på impuls - jag ska läsa alla kommentarer och efter det bilda mig en åsikt om vem som är dum i huvet och inte.


Än en gång förlåt min impulsiva dumhet!

Goda samtal

Åhh vad jag uppskattar ett gott samtal.

Det behöver inte alls innebära  att vi är överens. Att ha olika åsikter kan leda  till ett ännu bättre samtal och man lär sig att tänka på ett nytt sätt.  Kanske den åsikten inte är så dum? Varför har jag inte tänkt så  förut?

Däremot finns det "samtal" som jag bara tappar totalt intresse för. När jag inser att samtalet blivit en övertalningskampanj tappar jag totalt lusten. Vi har alla våra sanningar och så måste det få vara. Låt oss samtala om våra olika sanningar !

Sen finns det ju samtal eller ämnen man aldrig funderat på förut. Ämnen som av någon anledning aldrig blivit tänkta - snacka om att vidga vyerna!

Det sägs att det finns två saker man inte ska diskutera, politik och religion. Varför då? Jag har en tro men det är helt upptill dig om du har det eller inte. Jag lyssnar gärna på dig som tycker/tror något annat. Jag är inte satt på jorden för att frälsa alla i min omgivning. Sorry!

Politik? Jätteviktigt men inget man behöver bli osams om. Jag röstar på V och det står jag för, du får rösta som du vill. Tänker aldrig dra igång en jättediskussion om det - däremot har jag väldigt svårt att acceptera det rasistiska partiet SD. Min akilleshäl.

När det sk samtalet innehåller skrik, svordomar vartannat ord, polemik hån eller via sms STORA BOKSTÄVER väljer jag att backa.Där tappar jag lusten och vill inte tappa ansiktet som min samtalskamrat precis gjort. Jag har varken lust tid eller ork att säga emot på samma sätt. Då stänger jag av . Då är de inte ett samtal längre

Det sorgliga är att det oftast är vuxna som inte kan föra ett vettigt samtal. Hormonstinna tonåringar har jag en förståelse för men vuxna...


Inte konstigt det är krig i världen?!

Working class hero..

Människor är olika och även deras inre.

Jag jobbar halvtid och gjort det ett tag  Det är  inget som jag krävt,planerat eller tjatat om. I själva verket är det fk och arbförm som legat på mig mååååånga år. Som jag har stretat emot - känt mig alldeles för ung för sjukbidrag (pension) Herregud, jag ska ju jobba heltid till 65!! Det gör ju alla andra?!

Men när man till slut måste krypa till korset och se sanningen i vitögat så är det , det bästa för mig. Om det gäller att jobba halvtid eller inget alls är valet mycket enkelt. Jobb är viktigt för mig, vara i ett sammanhang, göra nytta och ha arbetskamrater. Att jag sen i perioder inte orkar prata med någon annan än mina arbetskollegor och patienter på hela dagarna är ju sådär. Ja fast det är klart, jag och Elsa pratar ju 😏

En sak som jag tycker är väldigt konstigt när det gäller min "arbetsförmåga" är att jag otaliga gånger hört:

-.Men herregud vad skönt att bara jobba halvtid! Det skulle jag oxå vilja!- Njae, man blir inte rik direkt och det är tyvärr inte mitt val i första hand.

- Du som bara jobbar halvtid har ju all tid i världen över! - Hmm, jag jobbar halvtid av en anledning. Inget som jag bara bestämt att jag vill. TRO mig, har verkligen försökt otaliga heltidsarbeten. Funkar nått år eller två sen är jag på ruta noll. Så har mitt arbetsliv sett ut.Tyvärr.

- Du jobbar så korta dagar! - Det beror på hur man ser det. Halvtid är MIN heltid. Du fixar 8 timmar om dan, jag fixar 4. Vad är det som gör det så svårt att förstå? Jag är prick lika trött efter mina 4 timmar som du är efter dina 8.

Året är väl 2017? Har vi inte kommit längre? Är man en sämre människa när man inte fixar en heltid? Tror folk på riktigt att det är något man väljer? Tror folk att när jag kommer hem så drar jag igång stora projekt eller är effektiv?

NOPE!

Kan vi inte bara vara glad att möjligheten finns? Rätt vad det är så är det du som inte orkar. Du som brakar ihop. Du som har en man/fru/sambo som blir sjuk.

Ta inte för givet att de som inte jobbar heltid är lata snyltare!

Ha det!! 👍

Relationer

Igår lipade jag som ett barn framför tv:n.

Nä, det var ingen sorglig kärleksfilm, det är absolut inte mitt första val som film direkt. Jag såg på svt play, tre avsnitt av "Gifta vid första ögonkastet".  JA, jag vet - larvigt men jag storbölade. Är inte jättestabil just nu😊 Ni som inte sett "Gifta vid första ögonkastet" så är det en präst, sexolog, samtalsterapeut och en psykolog som utifrån deltagarnas svar vid intervjuer parar ihop tre par. Paren får träffas första gången på sitt eget bröllop.

Hursom så fick det mig att fundera på det här med relationer. Jag tycker att det är skitsvårt!  Vad det beror på vet jag inte men det kanske handlar om att man inte vill visa sig "naken" för nån. Vill passa in? Vara normal - vad det nu är?

Som jag skrev tidigare om att istället för att fokusera på det jag vill, fokusera på vad jag inte vill/behöver.


Spelar det någon roll att man matchar varandra? Jag har ingen aning faktiskt det sägs ju att "opposites attracts" men  tror att det är svårt när man passerat 40.

När man är ung gör man en del inte allt för kloka val och det gällde väl även i kärleksrelationer?! När man blivit vuxen/gammal  har man blivit mer kräsen, självständig och förhoppningsvis väljer man inte  någon bara för att slippa vara ensam?! Inte väljer någon som väljer mig?

Jag vet i alla fall vad jag inte vill ha i en kärleksrelation . Det är en:

• Jättebäbis som inte kan prata om de viktiga sakerna i livet, d.vs det immateriella..
• Arbetsnarkoman som älskar pengar
• Egoist som skiter i allt och alla (även sina barn) i slutändan.
• Som ljuger utan att blinka
• Som inte har några riktiga vänner, som sumpat det.
• Gammal bitter gubbe
• Som möter konflikter som en treåring
• Rasist - och ja smygrasist är oxå rasist.

Ja, inga svåra krav, antar att ni har ungefär samma?!  Eller kanske inte - vad vet jag? konceptet särbo tycker jag låter fantastiskt - egentid mellan varven ! Fast om jag får egentid kanske jag står ut med våra olikheter? Jag vet att man i en relation måste kompromissa, men kan man det om allt?

Kan man leva med någon som inte har samma livssyn, politiska åsikt,samma mål i livet , intressen eller vad livskvalité innebär? Jag vet inte. Vet inte om det finns någon vetenskaplig forskning på det så jag klurar väl vidare så länge - om det nu inte är så att ni vet?? 😊

Min prince charming är präst och vi kommer att mötas på biblioteket .😜

Terapi

Vad skönt det är att släppa taget!

Då menar jag sånt som försämrar livet. När tankarna klarnar lite och man kan se på sitt liv lite utifrån. När man försöker strunta  i vrålet inuti  och fokuserar på det man vet och har erfarenheter av. Inte lätt men jag skriver skriver och skriver sida upp och sida ner. När jag sedan läser mina egna ord blir det klarare på nått vis. Som ett djupt andetag.

Min samtalskamrat är så klok och väldigt bra för mig. Med tanke på att min hjärna inte riktigt fattar eller minns (blir så tyvärr efter långvarig depression och ångest) så babblar hon inte på utan ritar upp det hon menar. Att se saker i bilder gör det mycket mer förståeligt att förstå mig själv . Det är som att det befästs mer.

Samtalsterapi är så nyttigt och viktigt för många av oss. Att visa sina allra fulaste sidor,erkänna vilken idiot man har varit många gånger, människor man sårat och hur mycket viktigt runtomkring  man försakat på grund av ett pissigt mående. Att förklara sitt innersta och det som snurrar i huvet och hon fattar! Jag menar jag är ju inte den första knäppisen hon möter 😉

 Hon sitter lugnt kvar ! Hon tänker säkert både det ena och det  andra men det som kommer ut är så solklart!
-Varför har jag inte tänkt på det?
-Just ja, så kan det ju faktiskt oxå vara.
- Men herregud, vad har jag gjort med halva mitt liv?

Jag har tidigare varit så fokuserad på vad jag vill, vad jag behöver, och faktiskt måste ha för att ha ett drägligt liv. Men sist vi möttes så vände hon på allt och sa - Varför inte plocka bort det du INTE vill ha, det du vet som INTE är bra, det som  du med ditt förstånd vet INTE är något som genererar framgång , de erfarenheter du har som lett till kaos och INTE bör göras om.
.
Resan med min terapeut börjar kännas spännande. Jag investerar i mitt eget liv, jag hoppas och tror att ur detta helvete kommer det att komma ut en Anna 2.0.

I iallafall mycket mindre rädd.

PUSS

Print On Demand

Jag vet inte om ni tycker som jag?!

Visst är det underbart med poddar? Varje dag till och från jobbet lyssnar jag. Istället för radio och tv kan jag lyssna. Jag tänkte bara tipsa om några poddar som ALLTID uppdateras på min telefon. Har ni några tips - GE MIG DEM!!!!

• P3/P1/P4s dokumentärer är skitbra!!! Ja inte alla kanske men väldigt många.Dokumentärer om allt mellan himmel och jord.
• Sommar och vinter i P1. Många roliga och intressanta människor som berättar/pratar om stort och smått.
• Adam & kompani  Adam Alsing , Daniel Breitzholt och Vanessa Falk tramsar och flamsar - hysteriskt kul!
• David Batra. David, en sidekick samt en gäst pratar om knäppa tidningsurklipp. Det ena värre än det andra.
• Mordpodden Två unga kvinnliga journalister tar upp mordfall i Sverige. De har läst ALLT som går att läsa om de olika fallen och berättar om dem.
• Creepypodden Spökhistorier och vandringssägner. Rekommenderas inte när man går hem kvällstid och det är mörkt.
• MNK En apbra podd med många sjuka karaktärer. Mina personliga favoriter är Tråden och Lacken samt Mange
• Thrillerpodden - En ny pod för mig - men hittills har den varit bra.
• Freakshow - Det humoristiska geniet Messiah Hallberg och komikern Jacob Öqvist pratar nonsens med gäster. Många skratt ger de mig.

 Har ni tips på en apbra podd? GIVE IT TO ME!!

Ånger

Det finns dem som säger att de inte ångrar nått i sitt liv.

Kanske är det klokt, att bara gå vidare och tänka att man haft ett gott liv alla dagar. Det sägs att man aldrig ska ångra  det man gjort , bara det man aldrig gjorde. Låter ju rätt klyschigt i mina öron. Nått som man kan sätta på en "ordtavla".

Jag  ångrar en hel del jag sagt eller gjort. Allt från stora saker till små skitsaker. En hel del från tonåren är det men tänker att jag inte fattade bättre då. Att jag vuxit upp. Dessutom kan ånger vara en lärdom att inte göra/säga så igen.

Vad det är jag ångrar tänker jag inte fläka ut, det är något som jag behåller för mig själv.

Att ångra sig är för mig kan vara ett sätt att bearbeta och reflektera över  mitt liv och de val jag gjort. Däremot när det blir ett ältande av gammal skit är man ute på farlig is. (vilket iofs  är en hobby jag ibland ägnar mig åt)

För att man ska kunna be om förlåtelse måste man ju ångra eller?

Att ångra är inte det  ett tecken på mognad, att man lärt sig nått?

Jag vet inte , bara en fundering.

Snokande

TJENA! Är du här nu igen??

Ja DU! Just DU som avskyr mig och måste läsa det jag skriver. DU som inte har nått vettigare att göra. DU som pratar vitt och brett om mig. Ta en titt i spegeln och engagera dig i ditt eget mående.

 Det du säger är hittepå och dina egna slutsatser.  Jag tror att du ska behålla dina åsikter för dig själv alt. ta dem med mig!!

PRECIS DU!!  Jag skulle kunna skriva ditt namn eller lägga ut ett foto men jag låter bli - i alla fall i det här inlägget DU vet att det är dig jag syftar på!

Eftersom DU ändå läst såhär långt ska du få några tips:

• Tro inte att du känner mig. Det du vet är det du läser på min blogg
• Tro inte att du kan mitt psykiska tillstånd
• Föd inte ditt avsky genom att läsa det här
• Engagera dig i det du har 
• Du kan ringa mig så kan jag förklara några saker för dig. Tror att du behöver det för varken smidig eller snart verkar vara dina gåvor.

Jag skulle aldrig lägga ens 5 minuter på en människa jag avskyr och den e.v  blogg hen skriver. Varför? Ilska avsky och hat ska dödas inte födas. Vill du ha andra samtalsämnen än mig kan jag bidra med minst tusen!

Önskar dig all lycka och hoppas att du en dag kan släppa ilskan och hatet. Gör nått vettigare av ditt liv !  😉 GÅ I FRID!!

Nytt påfund

Jag har senaste tiden uppmärksammat ett nytt fenomen.

Som jag tror att jag tidigare nämnt är jag inte jätteförtjust i att människor pratar SKIThögt i sina telefoner. Hallå, jag försöker tänka här men det enda jag får in i min hjärna är ditt ointressanta prat.

Nu har mobilpratandet nått en ny och ännu värre nivå! Jag undrar om det har med den nya Iphone 7 att göra,eftersom den inte har ett högtalaruttag. Den telefonen kostar ju en rejäl slant så man kanske inte har råd att köpa trådlösa lurar??

Det kryllar av människor som håller sin mobil typ under hakan och pratar med högtalarfunktionen på. WHY????  Om jag tyckte att det var jobbigt att höra en människas prat måste jag nu höra på en dialog!

Tyvärr intresserar det inte mig vad du och din kamrat diskuterar - oftast oväsentligheter men ändå. Jag har ofrivilligt hört allt från prat om respektive, arbetsgivare och jobbiga barn.

Som vän av ordning vill  jag bara säga att OM du har högtalarfunktionen på när vi pratar och det sker på allmän plats - varna mig! Jag vill för det första inte att alla ska höra mina samtal för det andra ska andra slippa höra mina samtal   😛 Det var den funderingen..


Eftersom det idag är första april gjorde jag ett försök att lura mina barn. jag skickade ett sms där jag bad om ursäkt att jag inget sagt tidigare med att de nog redan anat att jag är gravid.........
Dumma ungar som inte gick på det. Det var mycket lättare för typ 20 år sen..

Ha en bra dag - här blir det soffmys och kaffe!