Karantän

Senaste tiden har de gånger jag lämnat mitt hem för att umgås varit lätträknade.

Sen den 4 december har jag har besökt en närliggande pub med en väninna  - ingen helkväll, inget festande, bara trevligt med en vän.Musikquiz och surr. Thats it.

Förutom det ...inget.

Jag har haft tillfällen, vänner som bjudit in men i slutändan blir jag hemma. Förstår att folk tröttnar på mig. Vill verkligen - men törs inte. FEGIS Måtte jag ha vänner kvar framöver.

Sociala kontakter har varit busenkelt för mig i hela mitt liv. Spelat teater för att mörka mitt mående  flamsat, varit rolig  och det har funkat, men nu räcker det med mitt jobb.Orkar inte hålla masken längre än så.Det kan gå flera dagar utan att jag pratar med någon utanför jobbet. Jag förstår att det inte är bra men att göra annorlunda känns så skrämmande.Jag håller mig undan, ljuger för att slippa och svarar inte i telefon. Vad är det som händer med mig?

Tog upp det här problemet med min läkare häromdagen. Enligt henne är det normalt med tanke på hur jag mår just nu, Men om det är en bra strategi? Nä, inte ett dugg.

Hon frågar mig
- Anna vad är det värsta som kan hända?
- Att jag tappar kontrollen och blir galen , inlåst, du vet gökboet?
Hon tittar på mig med sina snälla ögon och tar min hand:
- Anna jag lovar dig att det blir du inte. Din sjukdom är inte dödlig i sig och vet du vad? JAG är på ditt lag och följer dig hela den jobbiga vägen som du måste gå för att få ett liv igen.

Gissa om jag storbölade. Så fina människor det finns 💓

Ikväll var planen att ta en promenad till city och kika in på en pub - alltid känner man nån. MEN tänk om det och det händer? Hur gör jag då? Vad ska folk tro?

Självklart blir jag hemma med Elsa - det är inte det sämsta men nyttigt? NÄ.


Ha en härlig påsk och ät massor med karra - det gör jag!!