Ånger

Det finns dem som säger att de inte ångrar nått i sitt liv.

Kanske är det klokt, att bara gå vidare och tänka att man haft ett gott liv alla dagar. Det sägs att man aldrig ska ångra  det man gjort , bara det man aldrig gjorde. Låter ju rätt klyschigt i mina öron. Nått som man kan sätta på en "ordtavla".

Jag  ångrar en hel del jag sagt eller gjort. Allt från stora saker till små skitsaker. En hel del från tonåren är det men tänker att jag inte fattade bättre då. Att jag vuxit upp. Dessutom kan ånger vara en lärdom att inte göra/säga så igen.

Vad det är jag ångrar tänker jag inte fläka ut, det är något som jag behåller för mig själv.

Att ångra sig är för mig kan vara ett sätt att bearbeta och reflektera över  mitt liv och de val jag gjort. Däremot när det blir ett ältande av gammal skit är man ute på farlig is. (vilket iofs  är en hobby jag ibland ägnar mig åt)

För att man ska kunna be om förlåtelse måste man ju ångra eller?

Att ångra är inte det  ett tecken på mognad, att man lärt sig nått?

Jag vet inte , bara en fundering.