Bläääääääääää

Jaha nu har det börjat på riktigt!

 Jag mår psykiskt och fysiskt dåligt av kyla och mörker.Det är absolut inget skämt utan rena sanningen!! Jag fattar inte hur jag överlevt 40 långa år på de här förbannade breddgraderna. När jag var liten och åkte med föräldrarna till fjällen eller ut på skoterutflykter visste jag en sak alldeles säkert. Jag skulle frysa om fötterna , det skulle göra ont och jag skulle gråta..Så långt tillbaka jag minns var vintern en enda stor knut i magen.

Den enda i vår "klan" som jublade inombords när mamma och pappa sålde sin stuga i fjällen var nog jag. Fy för att åka till ett ställe där allt går ut på att vara ute I KYLAN. Att leva och bo i ett land där det 6 månader om året är kallt och 6 månader med vinter är ingen höjdare för en sån som mig. Undrar om jag är adopterad??Hela min kropp och själ skriker NEJ när vintern kommer. Ja, jag gråter en skvätt oxå , inte för att det hjälper direkt.

Nu när barnen blivit större och inte ägnar sig åt pulkåkning, snögubbar, snölyktor och kojbyggning i snön längre finns det absolut nada att glädja sig åt när det gäller vintern! Kan bara tillägga att de oxå hatar vintern. Funderingar på att flytta till varmare länder har slagit mig tusen och åter tusen gånger men vet att jag är alldeles för feg för att bara släppa allt och dra.

Jag får väl försöka överleva den här vintern oxå på något magiskt vis. Jävla pissvinter!!!