Gammal skit

Fy vad mycket skit man samlar på sig.

Då syftar jag inte bara på all materiell dynga. Nu är jag iofs en hejare på att rensa och har inte plats för mycket grejer så..

Nä det jag syftar på är känslor som vägrar ge upp och som tar plats ex:

Dåliga minnen. Rent statistiskt borde man ju ha fler goda än dåliga? Men varför är de dåliga så ihärdiga och vill komma till tals? De hör hemma längst in ,längst bak i källarförrådet. Dåliga val och beslut kan ju vara bra att ha i bakhuvet så man låter bli dem framöver men annars?

Besvikelser. Inget annat än SKIT rent ut sagt. För att undvika dem ska man aldrig hoppas och tro eller? Besvikelse på människor som sårar och ljuger - varför blir man inte förbannad istället, vänder på klacken och går? En riktigt värdelös känsla att spara. Den gör ingen nytta överhuvudtaget!

Skam. Den tar upp stor  plats för mig. Blä vad man kan  skämmas i sitt liv.... över det ena och det andra. Den här känslan kopplas ofta ihop med besvikelse för mig - ex man tror nått gott om en annan människa som visar sig vara ett riktigt praktarsle. Då skäms JAG för att jag var så dum att jag trodde gott och köpte lögner med gapande mun. Helsnurrigt , och totalt knäppt! De saker  man gjort/sagt och det man gör prick nu ( fast det kommer man på senare, då skäms man igen)

Oro . Att vara orolig inför en tenta eller en förlossning är inte konstigt men, att ligga sömnlös över det som eventuellt kanske kommer att hända är sinnessjukt! Den sinnessjuka leken ägnar jag mig åt nattetid mellan varven, det trista är att ju längre natten går blir inte tankarna klarare direkt. Till slut har man hamnat i en dynggrop där allt  ( världssvälten, krigen,trafficking, djurhållning mm mm) ska oroas över. Tack GUD för insomningstabletter 😁



Var kommer alla dessa värdelösa känslor ifrån från början? Amygdalas flyktinstinkt kunde ju vara bra att ha för x antal år sen när ett köttätande forntidsdjur kom älgande mot en , men övriga? Måste låna en bok på bibblan om ämnet.

Tror jag ska hyra ett jättesläp imorgon , köra till återvinningen och slänga ALLT i brännbart!!!!
Nån som ska haka på?

Det är så svårt att förstå.
           


Dina mörkbruna ögon har fått en lätt grå dimma över sig.

Dina sträva händer är nu mjuka och fläckade av ålder.

Ditt mörka hår har blivit alldeles vitt och tunt.

Ditt knivskarpa minne som kunde berätta så många historier är nu som att försöka hitta i en labyrint.

Att sitta och prata i timmar är dåtid.

Dina starka armar som kunde ro mitt i forsen har nu fullt upp med att greppa en kopp med kaffe.

Benen som bar dig långt ut i skogen och myrar på bärplockning är nu så tunna och svaga.

Det är så konstigt, den där starka kroppen som orkade nästan allt behöver så mycket vila nu.



Jag vet att vi alla blir äldre, att vi inte kommer att finnas för alltid.

Du finns och har funnits hela mitt liv - kan inte ens föreställa mig något annat 💓

Tatueringar

Idag blir första behandlingen!

Som jag tidigare nämnt så vill jag ta bort mina tatueringar. Som jag oxå tidigare nämnt så är det min kropp och mig jag pratar om - inte andras! Var och en gör som de vill med sig egen kropp!

Nåja med det sagt IGEN så ska jag på min första laserbehandling idag. SPÄNNANDE!!


När jag gick in på kliniken och bokade tid för två veckor sen gjordes en hudkoll. Under tiden min hud undersöktes fick jag frågan som jag fått förut:
- Har du utländskt blod?  Mja,både min mamma och pappa kommer från Västerbottens inland.

Fick då berättat för mig nått jag inte visste förut. När det gäller huden ska man gå sex generationer bak och det behöver inte vara i rakt stigande led.
-Då har jag ingen aning - men det är väl mycket möjligt ! Eftersom jag har mycket pigment så ska det bli spännande att se hur det går. Tydligen måste man vara försiktig med laserbehandlingar om man har mycket pigment - kan lätt bli ärr.då.......

 Oooooops, där föll poletten ner när det gäller mina extremt fina ärr som man finner från topp till tå. jag är som ett träd - kan följa årsringarna (ärren) ända bak till min barndom 😊. Dessutom ska jag nog inte operera på mig själv i framtiden 😉


Arbetet med Anna 2.0 fortsätter - både inuti och utanpå !

BTW tatueringen på fotot är inte min 😆
McDonald samt dödskallar är inte mina favvo när det gäller tats.

Historia

Historia är sjukt intressant!

Det intresset ökar med min stigande ålder. 😊

Om du som jag är intresserad av historia måste jag göra reklam för Umeås Spökvandringar. I fjol gick jag den som börjar på gamla kyrkogården till gamla fängelset. Mycket intressant och en fantastisk guide! Allt från de spöken som sägs husera på det gamla lasarettet, stadsbranden och ryssarnas tre ödeläggningar. Har ni som bor i UÅ tänkt på den stora gravstenen som står "tittandes" ut mot älven vid stadskyrkan i stan? Det är en stackars borgmästare som begravdes tre gånger eftersom han tappades bort varje gång ryssarna kom på besök . 😊 Så kan det gå.

Veckan som gick var det då dags att gå spökvandringen på Backen. Den gick från gamla kyrkstugorna till Umedalens fd sjukhus. Många skrönor, spännande historia och många livsöden Massgraven på backen , häxor och lobotomeringarna  var några av ämnena. Tänk vad lite man vet om sin egen stad ! 150 svenska riksdaler - väl värda!

Visit Umeå har gratis stadsvandringar och på måndagar är det Öst på stan. MÅSTE bara gå den och höra historian om min egen stadsdel.

För att hitta Spök och stadsvandringarna, gå in på Umeå Visits hemsida eller Turistinformationen på Renmarkstorget.

Häromveckan grävde jag fram boken om pappas  (och då även min ) historia. Att följa släkten och dess öden ända till 1600-tal svindlar. Alla dessa namn, alla öden och glädjeämnen. EN SKATT!

Det här inläggets bild är på en av mina historiska favoriter - Rasputin. En totalt galen människa som tog sig ända in i tsarens fina gemak.

Har du nån favvo som jag missat??   Ciao

Förlåt mig.

Förlåt mig om ni kan.

Till mina barn - förlåt för de gånger jag inte varit den mamma ni förtjänar

Till min familj - förlåt för den svinjobbiga lillasyster och dotter jag kan vara

Till mina vänner - förlåt för de gånger jag varit allt annat än en vän.

Till mig själv - Förlåt för alla misslyckanden, alla löften jag inte hållit. De gånger jag inte tagit mig själv på allvar , de gånger jag nedvärderat. Mitt kritiska tänk om , de gånger jag skämts för. Allt bortviftande , all kränkning.

Försök att förlåta det oförlåtliga 😶

Ensamhet

Ensamhet är verkligen tudelat. 

Jag har ett enormt stort behov av att få vara i min ensamhet, minst en liten stund varje dag. Att bara vara i tystnad och stirra i taket kan faktiskt vara givande - men inte för ofta. Men NÄR blir det för ofta?  När man som jag dessutom dragit sig undan länge och tillbringat mycket tid funderande är det inte tvärlätt att kasta sig ut och vara den där glada självsäkra och sociala tanten hursomhelst.  Får öva mig på mina närmsta 😊

Mellan varven kan jag få ett stort svart grävande hål i magen och tänka - Vill jag leva ensam resten av mitt liv? Jag tror inte det. Men från det, till att "ta första bästa" är en milsvid skillnad!  Jag sitter tusen gånger hellre  ensam och känner mig ensam än ensam i en relation. Att vänta på att någon ska ha tid för mig och prioriterar en miljon andra saker hela tiden känns oxå ovärt.
Man har väl en relation med någon man vill ha ett utbyte med?

Med det sagt vill jag INTE sitta och hålla handen 24/7 och sitta fastklistrad i nåns bakdel. Prata i telefon hundra gånger om dagen och alltid umgås. Alltid sitta på parmiddagar och semestra tillsammans.  DÅ skulle jag bli riktigt knäpp i huvet! Tror inte ens att jag vill flytta ihop med någon - kärleken behöver väl inte bo under samma tak?


Vad vill jag ha ut av en relation då? Vad klarar jag inte själv? Ingenting egentligen , men att göra saker tillsammans med någon kan ibland göra själva "görandet" roligare. Hur roligt är det egentligen att t.ex alltid äta mat själv? Inte speciellt. Att dessutom först laga maten själv gör inte själva ätandet roligare. Jo, jag har alltid sällskap i köket när jag lagar mat och iofs alltid någon som tittar på mig när jag äter MEN vår kommunikation går mest ut på :

- Jag vill oxå ha av det där som luktar!
- Nej Elsa, det här är min mat.
- Lämna liiiiite till mig! Titta vad söt jag är.
- Du har ju just ätit din mat som du har i matskålen.
-Snääääääääälla får jag slicka tallriken när du är klar??

Som sagt, inga jätteintelligenta snack vid maten direkt.

Var sak har sin tid och jag lovar , jag sitter inte och sjunger " All by myself" med Celine Dion om kvällarna. Har fullt upp med att titta i taket 😛😛😛

Eftersom Elsa inte börjat med middagen än så är det väl bäst jag gör det!   PUSS

Alkohol och tabletter

Den här sommaren blir helt alkoholfri!

När jag sagt det till de omkring mig har jag ibland fått höra - Stackare, under sommaren och semestern. Hur kul ska det bli för dig ?

Problemet för mig är inte alkoholen i sig egentligen, det som ställer till det är min hjärna och det den säger till mig. Jag har varit utan alkohol ett tag och bara längtat efter den de gånger jag varit rädd och tankarna snurrat igång. Vad är jag rädd för? Livet,ensamheten,framtiden,nuet ja egentligen allt som det innebär att vara människa. Knäppt, jag vet.

Hursomhelst så snurrar det igång och tankarna blir värre och värre DÅ kan jag tänka - Om jag ändå hade alkohol hemma så jag kan dö litegrann. Värdelöst, jag vet men så funkar jag. Alkohol är inget annat än en flykt i dagsläget. Ska jag komma vidare måste den stå åt sidan.

Att dessutom lägga till x antal tabletter som jag faktiskt behöver ...det blir kaos. Så med andra ord är det ingen uppoffring att vara utan alkoholen utan ett måste då det i slutändan hamnar om liv och död.

Att gå på restaurang, puben eller fester är inga problem - jag blir inte sugen ett dugg . Jag har lika trevligt utan 😊 . Om jag sen måste vara alkoholfri resten av livet återstår att se men under den här perioden är det ett måste jag mer än gärna gör. Jag vill räta ut, knöla ihop,tänka,bolla och sortera för att kunna gå stabilare framöver .

Är nu inne i semestern och det är underbart! Den har verkligen varit efterlängtad och behövlig nu.

Dock är det ingen ledighet idag. Vaknade med en kliande näsa och pipande hals. Allergi!!!! Den som orsakar det är min sambo Elsa.  Tvätt städ och noggrann dammtorkning för att få bort så många allergener som möjligt. Jag sliter och Elsa hon tittar på. TEAMWORK !

Må ni alla njuta av lediga dagar och sovmorgnar!☀️

  NU är det paus här!!!


Återkommer när det gör mig gott!!


Ciao.

Särbo

Jag och barnens pappa levde 15 år tillsammans.

Eftersom jag periodvis inte var klok i huvet är det ju ett under att det blev så länge. Han stod ut med MYCKET!



Hursom så är det inte läge för något kärleksliv i dagsläget. Jag  älskar inte mig själv inte för fem öre eller ens tycker om mig själv ens ett uns prick nu. Varför ska jag  dra in nån annan i det helvetet?  Det vore egoistiskt av mig och dessutom skitdumt! En sak i taget! FÖRST läka det som behöver läkas och sen kanske...

Men visst finns det gånger när det vore bekvämt om inte annat.

• Nån som rensar avloppet.
• Nån som skjutsar till stormarknaden så jag kan storhandla
• Nån som kan massera en ond rygg
• Nån som lagar mat
• Nån som rastar hunden när jag inte tar mig ut

Typ så... Men ska jag vara ärlig så fixar jag ovan nämnda alldeles själv eller tack vare mina ungar.

OM jag nån gång om hundra år släpper in någon så blir det ett särboliv. Har svårt att se mig boende med någon annan- eller att hen ska orka med mig 😏

Kärleken behöver väl inte bo under samma tak?? Fast å andra sidan lever jag med någon nu som älskar villkorslöst!  Det är banne mig inte synd om mig!

Hoppas ni har en ljuvlig lördagskväll - det har jag med min sambo!!

Mitt andra hem

Idag var det ännu ett läkarbesök på affektiva

Tydligen hade jag nämt ordet "normal" några gånger varpå läkaren frågade
T
- Anna , är normal viktigt för dig?
- Ja det tror jag svarade jag.
- Ok, Vad är normalt för dig då?
- Oj, glädje, fyra timmars sömn, alltid haka på, mycket skratt, drar igång projekt som helst ska vara klara igår, går en mil om dagen, lagar mat, är sjukt social och orkar allt...typ.

- I mina öron Anna låter det inte normalt men vad vet jag?

Har idag sen läkarbesöket tänkt  VAD ÄR NORMALT?

Ju mer jag funderar desto mer villrådig blir jag. Det jag trodde var normalt ( mår skitbra då) kanske inte är det..

Vad är normalt för er? Finns det en universellt normalt när det gäller livet och allt det innebär?

Fortsätter fundera...

Så många råd

Oj vad många goda råd jag fått för att bli frisk

När jag tar upp de tipsen jag får med min samtalspartner blir hon rasande.

 - Om det va så enkelt hade du ju gjort det!! Vilket förminskande av hur du mår och känner. Fråga nästa gång om vederbörande haft en lång och djup depression
- Visst kan det funka om du tex har en utmattningsdepression eller känner dig lite låg, då kan man klara av att göra de sakerna.

-Tyvärr Anna, De som säger dem sakerna vill garanterat väl men du har kommit alltför nära botten för att klara av dem. Ditt fokus JUST NU är att hålla huvudet ovanför ytan med hjälp av medicin och täta kontakter med mig, din läkare och en psykolog.

På ett sätt känns det skönt, å andra sidan piss. Mao är det här inget quick fix. Det kommer att rinna miljoner tårar till, göra ont , göra mig ännu räddare och vara obehagligt MEN om Gud vill kommer jag ut på andra sidan hel och ren. 💓

När jag får de här goda råden brukar jag ifrågasätta och förklara men...

Jag vill inte höra (säkert många sjuka med mig)

• Tänk positivt!
• Ät bra mat!
• Ta promenader!
• Livet är tufft - bit ihop!
• Varför är du deprimerad?
• Det är bara en fas!
• Du borde vara tacksam med tanke på allt du har!
• Äter inte du väldigt mycket mediciner?
• Du måste bli mer social, umgås med andra och ha kul!

Åhh vad jag önskar att de sakerna skulle fixa min hjärna , är tyvärr beyond that!

Steg 2

Senaste tiden verkar min sjukdom tagit en extra väg.

Känslan är ungefär som att köra på en tvåfilig väg i hög hastighet.. Kruxet är dock att man använder båda körfilerna samtidigt. Inte en lätt ekvation - snudd på omöjligt egentligen.

Att mitt psyke är "fucked up", det vet jag - ingen nyhet. Men nu har nått annat börjat visa sig mer och mer.

Depressionen tar över min fysik. Inte nog med att helvetet tagit över min hjärna har den nu börjat äta av min kropp.Att dessutom psyket och fysiken samarbetar mot mig gör mig så ledsen.

Det har nu hänt några gånger att när jag slutar mitt jobb för dagen och ska gå hem DÅ slår det till , Jag kan inte styra mina ben, kommer inte ihåg hur man gör, Jätteobehagligt och gör mig livrädd. Vad är det som händer? Jag kan ju inte stå här mitt i centrum som en idiot!!  Rör på dig Anna för helvete!! SKÄRPNING!

Med en enorm kraftansträngning går jag i myrsteg genomsvettig  till bussen för jag vet inte om jag tar mig hem, Eftersom jag bor två hållplatser bort är det mycket ovanligt att jag tar bussen från jobbet till mitt hem.

Hursom så i de här lägena har jag inget val - jag måste ta mig hem på nått vis! Vill bara sätta mig ner och hoppas att det släpper men att sitta på arslet mitt på rådhustorget är inget jag nedlåter mig till. Känner mig redan tillräckligt knäpp.

Sist det hände (tidigare i veckan) slog paniken igång rejält. Har tagit mig till bussen , står och åker hemåt  när tanken kommer - Anna, nu är du riktigt rubbad! Du har gått nästan hela ditt liv. Om du inte kan gå hur fasen ska du hitta hem?? NU är det åt helvete - vad blir nästa steg?

PANIK! Pulsen ökar till max - tårarna kommer- gråter som ett hulkande barn, Tänk om jag inte hittar hem ,vad gör jag då? Kan jag ringa nån som visar mig vägen?  Shit ,vad tänker de andra på bussen om mitt sjuka beteende Vänder mig mot fönstret , blundar , andas.

Hittar dock min hållplats och mer eller mindre ramlar av - i skam!!!

Myrsteg hemåt, tar Elsa precis utanför porten sen in igen, Rasa ihop i sängen och bara domna bort .


Jag vill bara vila i hundra år, börjar närma mig min gräns nu.

Småbarn

Mina barn är fantastiska!

De är iofs vuxna men än dock mina små.

När mitt liv är kaos, upp och ner, tveksamt och gör så ont stöttar dem. Inte så att jag ringer dem och kräver men när de ringer och hör hur jag mår... Jag är välsignad!

Då löser de det praktiska! De stöttar ! De peppar! De talar om för mig hur mycket de älskar just mig!

Det de vet om mitt mående är att jag mått dåligt i perioder så länge de minns - det är för jävligt att höra - men så sant. De minns hur jag låste in mig på toa för att de inte skulle se hur jag grät - men de hörde och de såg. De minns hur jag gick ut på balkongen och höll igen dörren med min rygg så jag kunde gråta ut så de inte såg - med de såg och förstod att nått var fel. Jag trodde att de var förskonade från mitt mående -så fel jag haft. Ungar är så mycket smartare än så.

Ungar har tentakler och ser fast man inte tror det.

Hur som är dom mest arga idag ! Varför har du inte fått hjälp förrns nu? Hur fan kan det ta 20 år innan psykvården förstår? Fattar inte - det finns journaler på ditt mående sen du var 20! Mamma de har tagit halva ditt liv!

De är kloka. jag tänker INTE ge upp!! Jag är skyldiga dem att försöka. Jag orkar dock  inte lägga skulden på någon - det som varit har varit.

Min utredning börjar på måndag och jag ber till Gud att det ska vara början till nåt bra!

Puss och ta hand o varandra 💓

Karantän

Senaste tiden har de gånger jag lämnat mitt hem för att umgås varit lätträknade.

Sen den 4 december har jag har besökt en närliggande pub med en väninna  - ingen helkväll, inget festande, bara trevligt med en vän.Musikquiz och surr. Thats it.

Förutom det ...inget.

Jag har haft tillfällen, vänner som bjudit in men i slutändan blir jag hemma. Förstår att folk tröttnar på mig. Vill verkligen - men törs inte. FEGIS Måtte jag ha vänner kvar framöver.

Sociala kontakter har varit busenkelt för mig i hela mitt liv. Spelat teater för att mörka mitt mående  flamsat, varit rolig  och det har funkat, men nu räcker det med mitt jobb.Orkar inte hålla masken längre än så.Det kan gå flera dagar utan att jag pratar med någon utanför jobbet. Jag förstår att det inte är bra men att göra annorlunda känns så skrämmande.Jag håller mig undan, ljuger för att slippa och svarar inte i telefon. Vad är det som händer med mig?

Tog upp det här problemet med min läkare häromdagen. Enligt henne är det normalt med tanke på hur jag mår just nu, Men om det är en bra strategi? Nä, inte ett dugg.

Hon frågar mig
- Anna vad är det värsta som kan hända?
- Att jag tappar kontrollen och blir galen , inlåst, du vet gökboet?
Hon tittar på mig med sina snälla ögon och tar min hand:
- Anna jag lovar dig att det blir du inte. Din sjukdom är inte dödlig i sig och vet du vad? JAG är på ditt lag och följer dig hela den jobbiga vägen som du måste gå för att få ett liv igen.

Gissa om jag storbölade. Så fina människor det finns 💓

Ikväll var planen att ta en promenad till city och kika in på en pub - alltid känner man nån. MEN tänk om det och det händer? Hur gör jag då? Vad ska folk tro?

Självklart blir jag hemma med Elsa - det är inte det sämsta men nyttigt? NÄ.


Ha en härlig påsk och ät massor med karra - det gör jag!!

Kollegor

Nu blir ett inlägg om mitt jobb..kul va? 👍

Jag är en lipsill. En tvååring som gråter och inte kan andas. Jag har minne som en 100-årig dement.
Jag kan koncentrera mig lika bra som en sexåring. Jag har fokus lika mycket som en trasig lins på din kamera. Jag pendlar mellan skratt och gråt. Jag tappar ord och förklarar i bild och ljud. Jag säger fel namn eller hittar på om vi ska vara ärliga. Äter tabletter som smågodis..vilket mina kollegor är fullt insatta i.

Jag är skitjobbig som arbetskompis!!!

Att mina kollegor orkar är ett mysterium. När jag kommer storgråtande på morgonen så blir det ingen jättegrej utan bara ett konstaterande att ok idag är det en sån dag. Så skönt!! De vet att jag avskyr fysisk kontakt när jag inte mår bra eller är ledsen. De respekterar det - Utom Chefen ibland för att få mig att skratta och puttas 😜

När jag inte fattar eller minns är det ingen som blir arg, de upprepar och skriver lappar.

Min chef och kollegor talar om för mig hur viktig jag är på jobbet - När du inte är här saknar vi dig, det är inte lika roligt då och du gör så mycket som vi upptäcker att vi måste göra! DU är viktig här!

Att bli välsignad med en sån arbetsplats är inget alla som har en psykisk ohälsa har. Önskar att det vore så för alla! Att alla fick känna det jag känner varje dag på mitt jobb. Viktig och betydelsefull.

Min läkare frågade häromdagen om jag ville bli sjukskriven - NEJ, ta inte bort det enda normala och friska jag har..visst, vissa morgnar är det käpprätt åt h-vete men jag vet att mina kollegor fattar och det blir ingen big deal att jag är låg. Faktiskt brukar jobbet lyfta mig och är oftast inte så ledsen när jag går hem.

Jag tror att det som får mig att gå dit är all värme kärlek och humor. Vi bryr oss om varandra.  Vi pratar om allt från personliga saker till abstrakt. Lyssnar och försöker förstå.  Trösta om det behövs.

Vår jargong och humor är så låg, så barnslig och dålig. Kom en dag och häng med oss så inser ni nivån😏. I min värld är den alldeles underbar!!!!

TACK L , M, E,och C att jag får hänga med er om dagarna!!!💓

ps Ett litet MEN - aldrig finns det saltlakrits i fikarummet ds

Vegetarian

Jag har nu varit vegetarian i ca ett och ett halvt år.


Varför? Det finns många anledningar till det.


 Djurens känsloliv var den första anledningen

Varje år dödar vi ca 56 miljarder djur- drygt 3000 i sekunden för att vi ska äta dem . Djur som  modern vetenskap visat  har känslor,de kan känna tex oro och vänskap, Så är det hos kossor,får grisar samt hundar och katter. Det spelar ingen roll om de fötts upp lokalt, är ekologiska ( vad det nu är) lidandet är precis likadant för samtliga! Jag vill inte äta något med ett känsloliv. Varför äter vi kossor men inte hundar? För att det är gott?! Då kanske det är ok med andra saker som man njuter av? Tänker inte ge några exempel men många pedofiler tycker inte att de de gör fel..

I Sverige får en kyckling leva cirka fem veckor innan de dödas. Varje år självdör nästan 200.000 kycklingar under transport i SVERIGE!!


Världssvälten , levande män kvinnor och barn svälter till döds.

Cirka 800 miljoner människor har idag - just nu inte mat så de blir mätta. Om alla människor lät bli att äta kött skulle vi ha mer man än vad världen behöver.För att producera ETT KILO kött krävs flera kilon säd - mat som hungriga jorden över behöver i sina tomma magar!

Klimathotet som vi blir mer och mer upplysta om. Hur illa det är ställt med moder jord.

Produktion av kött är en av de största anledningarna till våra AKUTA miljöproblem. Att äta ett kilo kött gör större skada på vår miljö än 25 mils bilåkning. Köttindustrin står för  ca 18 % av utsläppen av växthusgaser. Det är lika mycket som alla bilar, flygplan lastbilar mm mm släpper ut! Det låter galet , jag vet. Att sopsortera,duscha snabbt,cykla/gå, är tyvärr en piss i Missisippi för klimatet. Inte dumt alls att göra men det stoppar inte klimathotet nämnvärt tyvärr.

Hälsan - vore nice att träffa sina ev barnbarn.

Vi har alltid ätit kött är ett argument jag ofta hör. Ja MEN inte massproducerat i en jätteindustri samt flera gånger om dagen. Leverpastej på frukostmackan, hamburgare till lunch, kyckling till middag samt en kvällsmacka med skinka, så har vi inte ätit sen urminnes tider.Dessutom rekommenderar  livsmedelsverket  att man inte bör äta mer än 500 gram kött och charkuterivaror i veckan.Av den mängden bör en liiiiiten del av det vara charkvaror.  Räkna lite på det, hur långt räcker 500 gr kött för dig? Förhoppningsvis en vecka.

Kött innehåller tokmycket mättat fett vilket leder till hjärt- och kärlsjukdomar som inte alls är ovanligt hos oss i västvärlden. De som äter mycket kött dör tidigare än de som äter små mängder enligt världens största köttstudie. Studien omfattar en halv miljon människor som studerats under 10 år.

Världscancerfonden varnar för kött och avråder att äta alla processade charkvaror. 
Om alla hade en vegdag i veckan skulle det sänka fallen av diabetes2 som ca 4% av svenskarna har. 


Var och en av oss äter det den vill. Hur ofta man vill.  Inlägget är ingen pekpinne bara ett sätt att förklara mitt val.Jag tror dessutom att vi alla känner till köttindustrins påverkan på oss. Vi lever trots allt i ett rätt upplyst samhälle  Alla vet dessutom var köttet kommer ifrån, sen är det som sagt upp till var och en hur den känner. 

 Men nu har jag försökt reda ut varför jag äter vegetariskt. Nästa steg för mig är att bli vegan - min akilleshäl är ost. Den dagen jag hittar en veganost som inte smakar skit och går att få ner utan att  kräkas DÅ..😊

Peace out!! .
.  

Söndag

Söndagar är ett bra påfund!

Man "samlar" ihop veckan och laddar för en ny . 

Söndagar innebär för mig TVÄTT STÄD och småplock. Mycket skönt när det är gjort och att man kan starta en ny vecka med det tråkiga klart!

Mellan aktiviteterna helgar jag vilodagen i soffan med kaffe och Elsa. Det hon inte vet nu i skrivande stund att även hon ska städas idag. Dusch, kloklippning och fixa hennes frisyr en aning. Hon luktar lite dammig ryamatta.

Borde putsa fönsterna ...men man måste ju spara på det roliga..Har jag tur är det nån annan som tar hand om det typ Elsa. Alternativt kan man ju släppa ner persiennerna så ser man inte skiten.

Nä nu har jag helgat klart - disken väntar!


Ha nu en lat söndag!

Obegripligt

Det är många som läser mitt dravel

Jag har ungefär 100 läsare om dan - obegripligt! Vem läser mitt dravel?? Att ni orkar? Vad i det jag skriver är överhuvudtaget intressant? Nåja , skyll er själva 😊

De som känner mig vet att jag inte är riktigt frisk i huvudet. Men de finns där ändå - jättekonstigt!! Men samtidigt så skönt - TACK! Fast kanske ni som läser och inte känner mig oxå förstår att det inte är riktigt som det ska i huvet på Frk Anna!? Ni har så rätt.Jag är rätt rubbad 😊

Min utredning närmar sig med stormsteg.  Jag har tagit otaliga prover - även en drog screening där en kvinna tittade på mig genom ett litet fönster samtidigt som jag skulle kissa i en liten plast mugg för att se om jag  går på några droger , Vilket jag INTE gör och ALDRIG har gjort - förutom snus då =) Att pinka när en främmande människa tittar på en är inte lätt men det gick. Alla prover visar sig vara normala - det är iofs skönt att veta det.

Utredningen är en  bipolär utredning. har jag det ? För mig kvittar det om jag har 15 diagnoser eller ingen , Jag måste få hjälp! 20 års kamp har satt sina spår, Jag orkar inte toklänge till. Helt enkelt - det liv jag lever . det är inget liv! Eller begriper jag inte att livet ska vara såhär? Jag får se. Och är det så så får jag se hur jag löser det.

Jag har inget problem med diagnoser- jag har det omkring mig. Däremot har jag aldrig tänkt så om mig själv. Jag har en kronisk deviciderande depression -  Det har det stått på mina läkarintyg i 15 år . Alternativt klinisk depression. Har dock aldrig fattat riktigt vad det är ,inte orkat bry mig -  jag mår dåligt - har mått dåligt länge -punkt. Ge mig mer mediciner så blir det nog bra. Fem års terapi - borde ha hjälpt? Kanske jag inte försökt tillräckligt.

Är det så så är det.  Jag är ingen psykolog men accepterar det om det är så .Min chef ( som jag känt i 100 år samt gamla vänner har anat att det nog är så) stöttar och det är en sån otroligt skön känsla.  I 20 år drygt  har jag förstått att nått fel i huvet är det på mig. Men vad?

Tyvärr har många sårats/skadats på vägen. Mina barn har upplevt mig som riktigt sjuk. Självklart har det påverkat dem och jag skäms så. Tack Gud så har jag och barnen en bra relation trots att jag varit en pissmamma mellan varven Gråtit som en unge på jobbet , men de underbara människorna  där stöttar - konstigt men känner en otrolig omtanke för det.

.De kärleksrelationer jag har haft har alltid slutat i kaos. De jag har träffat har fallit för den Anna som är glad, karismatisk och social. Min intelligens och allmänbildning. Tyvärr så är jag inte så hela tiden - förstår att de känner sig lurade . Att de tror att jag spelat ett spel är förståeligt men jag styr inte över det. Jag skyller inte på någon ev diagnos men fixar inte att hålla huvet ovanför ytan 24/ 7 året om. Förr eller senare går det åt helvete.

Att gråta i veckor,en sjuk ångest som gör mig totalt knäpp och förlamad. Elsa får mellan varven pinka på mattan i hallen - jag fixar inte att lämna sängen. Panik som visar sig på så många dåliga sätt.Hjärnan funkar inte - jag beter mig illa och fattar det inte.När paniken lagt sig inser jag vad jag gjort. Förlåt alla som jag terroriserat och gjort illa.Allt dumt jag sagt...

Jag har försökt döva alla mina  skitkänslor med allt mellan himmel och jord. Hög musik så att jag inte hör mig själv,balansövningar,sömn,mediciner,promenader,isolering,terapi,sjukgymnastik,mat,och  även alkohol.Tips från coachen - alkohol funkar för stunden men inte efteråt. Ångesten dagen efter är vidrig! Det är inte värt det.

2017 blir förhoppningsvis året när jag lär känna mig själv.

Nu fortsätter min lördagskväll med soffan och min partykompis Elsa

Skämskudde

Ikväll gjorde jag en blunder

Jag sitter i soffan och scrollar runt på mitt instagram . ( vågar inte lämna hemmet eftersom Elsa fyller fyra hundår - 35 som människa) Ja, rätt vad det är så ska det blandas groggar och spelas 80-tals musik så grannarna blir galna.

Hur som så kommer PETA upp i mitt flöde - en sida jag följer och gillar. Ser en otroligt dum kommentar ( tror jag) och skriver ett långt och beskrivande inlägg för djurens rätt till sitt eget skinn/päls..Inte otrevligt utan sakligt. Tro mig, det finns en del totalt ointelligenta människor som inte vet. Sen finns dom som vet men måste skriva skit, Varför? Har de inget annat vettigt att göra? Sorgliga människor.  Alla vet att skinn kommer från djur!!

Synd bara att jag inte läste alla kommentarer - den jag skriver till har EXAKT samma åsikt som jag. Kryper till korset och ber om ursäkt tusen gånger om . Det är tur  att många på vegetarian/vegan sidorna är kloka och extremt förstående.. HAN förstår och skrattar efter att ha besökt min insta sida.. Förstår mitt missförstånd och förlåter  .TACK för det!!!

Hädanefter ska jag inte gå på impuls - jag ska läsa alla kommentarer och efter det bilda mig en åsikt om vem som är dum i huvet och inte.


Än en gång förlåt min impulsiva dumhet!

Goda samtal

Åhh vad jag uppskattar ett gott samtal.

Det behöver inte alls innebära  att vi är överens. Att ha olika åsikter kan leda  till ett ännu bättre samtal och man lär sig att tänka på ett nytt sätt.  Kanske den åsikten inte är så dum? Varför har jag inte tänkt så  förut?

Däremot finns det "samtal" som jag bara tappar totalt intresse för. När jag inser att samtalet blivit en övertalningskampanj tappar jag totalt lusten. Vi har alla våra sanningar och så måste det få vara. Låt oss samtala om våra olika sanningar !

Sen finns det ju samtal eller ämnen man aldrig funderat på förut. Ämnen som av någon anledning aldrig blivit tänkta - snacka om att vidga vyerna!

Det sägs att det finns två saker man inte ska diskutera, politik och religion. Varför då? Jag har en tro men det är helt upptill dig om du har det eller inte. Jag lyssnar gärna på dig som tycker/tror något annat. Jag är inte satt på jorden för att frälsa alla i min omgivning. Sorry!

Politik? Jätteviktigt men inget man behöver bli osams om. Jag röstar på V och det står jag för, du får rösta som du vill. Tänker aldrig dra igång en jättediskussion om det - däremot har jag väldigt svårt att acceptera det rasistiska partiet SD. Min akilleshäl.

När det sk samtalet innehåller skrik, svordomar vartannat ord, polemik hån eller via sms STORA BOKSTÄVER väljer jag att backa.Där tappar jag lusten och vill inte tappa ansiktet som min samtalskamrat precis gjort. Jag har varken lust tid eller ork att säga emot på samma sätt. Då stänger jag av . Då är de inte ett samtal längre

Det sorgliga är att det oftast är vuxna som inte kan föra ett vettigt samtal. Hormonstinna tonåringar har jag en förståelse för men vuxna...


Inte konstigt det är krig i världen?!