Nya upptäckter.

Jag går en dag i veckan hos en sjukgymnast. Näe, jag har ingen kroppslig skada som måste tränas upp om ni trodde det. Jag tränar medveten närvaro! Det är ingen lek direkt. Jag antar att merparten av mänskligheten har svårt för att vara i nuet och så även jag.

Samtidigt som jag sitter på dass så kollar jag om det behövs sättas en ny rulle i toarullshållaren,viker ev tvätt som hängt på tork, rengör handfatet och är i tanken redan på nästa projekt. Varför kan man inte bara sitta och ta igen sig en stund??

När jag promenerar eller cyklar MÅSTE jag göra det det fortaste som går. Gärna cykla/gå om ett antal personer innan jag nått mitt mål. Urfånigt, dessutom ser jag inte klok ut när jag är ute och går med mina korta ben i någon sorts ankstil. Att trots det skynda på med risk att jag börjar wobbla gör inte synen bättre!!

Hursom så är jag hundvakt nu i några dagar och får verkligen öva medveten närvaro. Den lilla sötnosen ska lukta på löv, stenar ,andra hundars efterlämningar, lyktstolpar staket mm, mm, mm. Med andra ord kan man inte ha bråttom! Döm om min förvåning när jag häromdagen såg ett nytt hus. Tre hus från mig!! Ett hus som jag aldrig sett förr men som av stilen att döma säkert stått där sen 60-talet.Jag måste ha passerat tusentals gånger men aldrig sett det?!  Konstigt va?

Av denna händelse har jag lärt mig att det är en hel del man missar om man har bråttom till nästa sak hela tiden. Hädanefter kommer jag att gå bara myrsteg, tomtesteg och eventuellt ett och annat paraplysteg framåt.