Telefonerande

Jag är skitkass på att ringa och prata med vänner

Tack gode Gud för sms - det är min grej. Dessutom blir det korta meddelanden för mig . Många gånger OK eller "en tumme upp"".Ett lysande sätt att kommunicera.

Mitt jobb innebär en hel del prat i telefon och det är ok - de flesta är fantastiskt trevliga. Däremot när jag kommer hem är jag spyless på telefonerande. På kvällarna typ vid 21 sätter jag ALLTID telefonen på ljudlös så jag vet att jag kan läsa, slumra eller stirra i taket alldeles ifred.

Min äldsta syster är precis tvärtom! Om jag skickar henne ett mess ringer hon upp 😊.  - Det är som lättare så, tycker hon.

Hon har dessutom liiite svårt med korta samtal. Ett exempel .För ett tag sen ringde hon en lördag 19:58  - noooooooooo. PÅ SPÅRET börjar ju 20:00!!!  Så fort jag svarat säger jag att det måste bli ett kort samtal eftersom tv:n väntade. -Oja, säger hon, jag ska oxå se det.  30 minuter senare lägger jag på luren 😊. Såna gånger är svtplay en gudagåva!

Måste dock vänligt men bestämt säga att hon är den snällaste människan på jorden!!

Om jag sitter för länge i telefon börjar det krypa under skinnet. Min dotter brukar säga - Mamma, nu hör jag att du inte vill prata längre - hon har så rätt! Det handlar inte om vem jag pratar med - tycker inte om att prata länge i telefon med nån. Vi kan väl ta en kaffe på stan och prata istället?


Tjipp tjopp kaffekopp!