Vänner - livsuppehållande!

Mellan varven är det tungt att vara människa. Varje dag är den andra lik och inget speciellt händer. Hur är det möjligt att man orkar dag efter dag?

Nu när det är vinter och mörkt är det extra jobbigt vissa dagar. Trött som en idiot, nariga händer, torr hårbotten och frusna fötter hör årstiden till. Inte ens Nobelfesten glam och glamour får mina ögon att tindra. Julen står för dörren och ekonomin är i botten. Död och elände i tv och tidningar och man tappar tron mer och mer på människans godhet.

MEN tack himmelske fader för att  jag har välsignats med vänner!!  Vänner som jag älskar och som jag tror älskar mig. Vänner som alltid finns där och hur konstigt det än låter orkar med en. Vänner som ringer och kollar läget eller bara pratar skit. Vänner som tittar in och umgås. Vänner som man kan vara vuxen och väldigt barnslig tillsammans med. Vänner som tar fram det bästa i mig! Vänner som uppmuntrar och peppar. Vänner som jag tänker på och vänskap som jag försöker att vårda. Vänner att festa och gråta med. Vänner som är flamsiga, roliga, kloka, vackra och underbara. Vänner som är tillåtande och samtidigt rakryggade. Vänner som bär ens innersta tankar och som dessutom förärar mig med sina.  Jag överlever en vinter till!!!

TACK för att ni finns!