Eftertanke

Vad är ett liv egentligen och hur ska man leva det fullgott?

Den här sommaren har verkligen fått mig att fundera på de existentiella frågorna många varv. Varför det varit så mycket runt omkring kan man bara spekulera i. Är människan olycklig? Har det med en stigande ålder att göra? Är det den ständiga strävan efter mer? Jagar man något man aldrig kommer att komma ikapp? 

Någon väljer att skada sig själv för att känna något. Någon väljer att ta sitt liv, medan en annan kämpar för att få leva. Någon lämnar livet i en tragisk olycka. Någon somnar in av hög ålder. Någon njuter till fullo av allt som livet ger. Någon har svårt att se någon ljusning. Någon har allt men inte det de vill ha. Någon har inget men är ändå nöjd. Någon ligger sömnlös över sina barn medan andra föräldrar sover gott trots att det stormar. Någon kan fokusera på det positiva samtidigt som någon kämpar med näbbar och klor för att finna lösningen.Någon pratar om och med andra med kärlek medan någon annan har svårt att känna empati.

Var nyckeln till ett maximalt liv finns vet jag inte men fortsätter att leta.  Är det det allt går ut på egentligen? Hur kommer man fram till acceptans...

Värdshuset

Människan är ett värdshus,

varje morgon en ny ankomst.

En glädje, en sorg, en elakhet,

en kortvarig uppmärksamhet kommer

som en oväntad besökare.

Välkomna och underhåll dem alla!

Även om det är en samling sorger,

som våldsamt sopar ditt hus

rent på bohag,

behandla ändå varje gäst med vördnad.

Du kanske städas ren

för någon ny njutning.

Den mörka tanken, skammen, elakheten,

möt dem alla vid dörren skrattande,

och bjud in dem.

Var tacksam vem som än kommer,

för alla har skickats

som en vägvisare från bortom.

// Rumi, The Guest House