Kyrkobesök

Idag har jag varit på högmässa i stadskyrkan. Min 15-åriga ängel ska konfirmeras i sommar så det var en kombinerad högmässa/informationsträff för föräldrar.

Jag är mer eller mindre uppväxt i en kyrka, dock inte i Svenska Kyrkan så andlighet är för mig inget konstigt. Att gå på högmässa är väl inte det första jag väljer att göra om jag har lite för mig  men det är en "magisk" stund . Dagens predikan handlade om förlåtelse och kärlek, något man inte kan få för mycket av. TACK farbror prästen för dina kloka ord!

Jag kunde ingen av psalmerna eller bönerna och fick hålla koll på de äldre i församlingen för att veta när jag skulle stå eller sitta. Men jag måste erkänna att jag gillar stadskyrkans "formella" möten. Prästens sång och församlingens svar som en ritual ger mig en trygg känsla. Att sedan prästen pratade så man fattade och inte harvade på i tusen år gjorde besöket ännu bättre!! Synd och skuld har man så det räcker och behöver inte få höra det från en predikstol oxå.

Man borde tillbringa mer tid i kyrkan om söndagarna men om jag skulle engagera mig på riktigt tror jag att jag ska bli buddhist. Det är den i mina ögon mest kärleksfulla och medmänskliga religionen EVER!!

Nämen, nu när man då fått syndernas förlåtelse så kanske man kan hitta på något helsicke med gott samvete!?  Ha det gott och gå i frid!