Språkförbristningar??

Idag har jag varit hos sjukgymnasten med min dotter. Efter besöket skulle vi hem och eftersom vi båda är lata så...ja, vi tog bussen i vanlig ordning.

När vi började närma oss Vasaplan där bussarna utgår ifrån säger min dotter - Den där bussen kan vi ta. Jag blir tveksam, kör den verkligen förbi där vi bor? JAAAAAAA MAMMA, svarar den något  hormonstinna ängeln. Men eftersom man inte ska lita på någon utom sig själv ( av någon konstig anledning) så säger jag att jag måste fråga chauffören . Men GUUUUUUUUUUUUUUUUD så pinigt, det får du bara inte, fick jag till svar.

Jag vägrar att åka fel - inte kul att behöva gå i hundra dagar för att komma hem. Hursom så frågar jag chauffören om han kör på ÖK. Ja svarar den utländske chauffören vi kör till OK, men tillägger han , Ni får gå en bit , men inte långt, bara några minuter.

Vi sätter oss bekvämt till rätta  och min dotter väser till mig -  Han trodde att vi skulle till OK . Näe säger jag han kan nog inte bara uttala bokstaven Ö. När jag hör mig själv säga det då inser jag vilka fördomar jag har. Dottern tittar på mig med himlande ögon och en suck. Nåja, radion i bussen var inställd på P4 och Bee Gees Staying Alive spelades på hög volym. Jag nynnade med och diggade så där töntigt med kroppen, ja ni vet hur jag menar. Sitt still, väser dottern!! 

När vi närmar oss OK så vänder sig chauffören om och skriker - Ni som ska till OK ska kliva av nu. Hmmm, vi åker en bit till säger jag skamset och mitt resesällskap försökte trolla med knäna och bara försvinna från jordens yta. När vi klivit av bussen tvingar det lilla barnet  mig att stå still så att inte busschauffören ska se att vi inte ska gå till OK utan det helt motsatta hållet. 

När jag tänker efter så är väl bokstaven Ö ingen svår bokstav? Finns det någon nationalitet som kan ha svårt att uttala den? Mycket tveksamt...