Djurprat

Häromdagen gjorde jag något elakt. Det var egentligen en väldigt dum och omogen sak av mig att göra men biktar mig här och nu!!

Jag bor i ett ruckel med fönster som snart ramlar ut av sig själv. ALLT som händer utanför hör jag hur tydligt som helst så tänk på det ni som passerar mitt hus och pratar hemlisar.. OM nu någon från vägverket läser detta kan jag bara säga - Ja, jag vaknar om nätterna när ni skrapar asfalten på vägen och cykelbanorna här runt omkring. Vänligen skrapa inte tio centimeter rakt ner i asfalten med vad ni nu använder för stålgrejer! Tack på förhand.

Nåväl, häromdagen stod det en ung tjej med en liten hund i koppel på andra sidan gatan. Hunden satt så fint vid hennes fötter alldeles stilla. Jag kom då på den otroligt roliga iden att hunden borde kunna höra mig. Jag började gny så där ledsamt som hundar gör ibland. Den lilla hunden blev plötsligt intresserad och började springa runt och spetsa sina öron. Efter en stund satte den sig igen efter att ha blivit tillsagd av sin ägare. Jag väntade en stund och gnydde igen..och ja samma sak upprepade sig. Uppenbarligen hörde inte ägaren mig för hon såg mycket frågande på sin hunds konstiga beteende... Ja och det är sånt man kan roa sig med om man har för mycket fritid.

Kanske man borde satsa på en karriär som "kvinnan som pratar med hundar"?

F`LÅT...