Jag har ju som tidigare nämnts lite ångest.
Ena ungen utflugen och snart den andra oxå - hur blir det då? Jo, jag blir alldeles alldeles ensam..
Men igår fick jag en strålande ide!! Jag lagade lite käk och satt och åt som bäst när sonen kommer inramlandes genom dörren.
-Mamma, vad ska du laga för mat? - Mäh, svarar jag, du ser väl att jag äter redan, eftersom du ska äta middag borta så ...
- Men mamma, varför har du då en platta på spisen på??
Och DÄR fick jag min strålande ide!!! Hädanefter ska jag glömma plattor på, lämna hemmet olåst, glömma byxor när jag går ut genom dörren , skita i tandborstningen osv osv..
När han så småningom inser hur senil och gaggig jag blivit måste han ju förbarma sig över mig!! Eftersom min son har en stor dos empati kommer han att ramla i fällan. - Min stackars mamma kan ju inte bo själv ( ska öva på att gråta på beställning oxå) Han kommer ALDRIG att kunna flytta från mig!!
Är jag ett geni eller?????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar