Äpplet faller ibland jädrigt långt från trädet.
Min 17-årige son måste vara en bortbyting. Han har inte många gemensamma nämnare med mig eller sin pappa. Hur gick det till? Har man inte lyckats påverka honom? Har vi skrämt honom till att inte bli som sina föräldrar?
De största skillnaderna är:
Han är lång , smal och ser bra ut.
Han har inget temperament förutom på innebandyplanen.
Han är enormt sportintresserad.
Han har ingen stress i kroppen. Jag har aldrig sett honom skynda sig.
Han löptränar FRIVILLIGT!?
Dock tror jag att han är min eftersom han gillar kaffe, snus och har samma sjuka humor som sin gamla mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar