Psykisk ohälsa

Suck kanske nån tänker, MEN det här är livsviktigt!


Just NU befinner sig var tjugonde svensk i en depression.
 2015 begick 1531 människor i Sverige självmord, 

Jag kan inte beskriva hur all psykisk ohälsa känns eller är, Depressioner, panikångest suicidförsök och tvångsintagning är dock något jag har egna erfarenheter av - tyvärr. 

Att vara deprimerad syns inte alltid utanpå. Har du brutit ett ben eller en hand så syns det så tydligt. Jag har genom att träna i ungefär 25 år lärt mig att spela teater , Flamsa och tramsa. Vara glad och trevlig samtidigt som mitt inre bara vrålar . Jag tror att det är rätt vanligt att deprimerade gör så. När det mesta av den energi jag har går åt till att vara "normal" så blir man rätt slut. När helvetet äter upp mig orkar eller vill  jag inte ett piss!! Min hund har fått kissa och bajsa inomhus  eftersom jag inte tar mig ut genom dörren. Det känns förjäkligt men det finns inget annat alternativ just där och då.

Det mesta känns som ett krig, både inuti och runt omkring. Att kliva upp ur sängen, duscha, laga mat eller andra busenkla saker känns totalt omöjliga. Att gå till affären eller ha vettiga sociala kontakter blir som att bestiga ett berg.  Jag får panik och hjärnan jobbar på högvarv - vilket gör att jag kan säga eller göra saker som inte är vettiga FRÄMST inte för mig själv!  Jag orkar inte tänka efter .- jag bara gör  - bära eller brista!

Sen låser jag gärna in mig - orkar och vill inte vara med någon alls! Det handlar absolut inte om att jag är arg, besviken eller sur på någon.  Jag vill bara vara ifred - inte det mest konstruktiva men så "jobbar" jag. När jag blir tvingad till något slår jag helt bakut!!

Jag har genom åren fått höra
 - Fasen vad du är överkänslig!
 -  Om du börjar träna eller se över din kost går det över!
 - Om du slutar gråta blir det bra !
 -  Det är så jobbigt för oss omkring, skärpning!
 - Tänk på allt positivt du har! Tänk positivt!
 - Vi går alla igenom faser i livet!
 -  Alla är ledsen nån gång !
Jag har oxå varit ledsen. Men i en depression är man inte ledsen, man är krossad,trasig,förlorad, livrädd och kan för sitt liv inte begripa hur man ska överleva..

Sen när depressionen börjar ebba ut kan jag ha en eller flera bra dagar . Sen PANG kommer den tillbaka som ett munsår helt utan anledning. På förmiddagen kan jag må hyfsat medan jag några timmar senare bara ligger och lipar. Det blir besvärligt att planera sociala möten - tänk om jag inte orkar då? Jag går ändå och det enda jag tänker är -Låt mig  få gå hem!!!

Minnet är helt fucked up! Koncentrationen ungefär som en 6-årings. Konsekvenstänket är borta med vinden och kan överhuvudtaget inte fungera under stress.

Att vara deprimerad innebär inte att man är svag eller lat Det är en sjukdom som jag tror att genom medicin och terapi kan lindras. Att prata öppet om det utan skam ,släppa skulden och våga prata om den utan att bli bemött av himlande ögon eller suckar är SKITVIKTIGT!! Dock tror jag att det är en sjukdom som kommer bita mig i arslet nu och då resten av livet men förhoppningsvis kan jag lära mig att tackla den bättre.


Nämen vilken rolig läsning det här blev då MEN vi är så många som lider av den här djävulska sjukdomen. Du har garanterat någon i din närhet eller kanske du själv ?

 Nu ska jag titta ut på snön som faller och skrika!!!!!! =)