Ni vet de där vännerna man känt toklänge?!
Vänner som man kan lita på i vått och torrt.
Vänner som man skrattat och gråtit med.
Vänner som man kan visa sina allra värsta sidor för och de stannar kvar.
Vänner som man kan berätta sina tankar för - både de kloka men även de allra vidrigaste.
En sån vän umgicks jag med igår. När man som hon fått tvillingar blir det inte lätt att bara vara och prata. Nu fyllde de små sötstrutarna två år för nån vecka sen. Fatta!! Över två år sen vi satt ner i en soffa och pratat stort och litet.
MEN i går kväll hände det! Pappan äkte med änglarna till farmor och farfar. Som jag längtat!
Det var så skönt att mojsa ner i hennes soffa i kalasbyxor och bara vara ful! Att kunna fisa om det behövs, kissa med öppen dörr för vi måste prata samtidigt, skratta,gråta och vrida och vända på livet.Att få hänga söta tvåårskläder på tork var meditativt.
TUSEN TACK M för supergod soppa och bröd. TACK för snarra och ostkrokar. TACK för den torkade svampen som jag fick med mig hem
.TACK för att du vill vara min vän - Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar