Grannar 

Eftersom jag kommit upp till den ärofyllda åldern av 50+ så innebär det att jag bott i en by och två städer.Jag har bott i andra hand upp till fjärde hand. Blivit vräkt och känt panik var jag ska bo . Flyttar man hemifrån när man är 16år kan det ena och det andra hända .Jag tycker dock att mina grannar oftast varit supertrevliga och det har  känts tryggt med att ha dem nära.

Men på en gård jag bodde på i en stad bodde det en underlig familj. Nu pratar vi tidigt 90tal . De hade en liten tjej som cyklade runt på gården på en trehjuling  med en cigg i munnen .  Jo, jag hittar inte på . De bodde dock inte kvar så länge . Hoppas att de fick hjälp, fegis som jag var då agerade jag inte. Värdelöst av mig!!!! 

Det underligaste jag mött i grannväg kommer nu :  Jag var nyinflyttad, väldigt ung (typ 18). Betänk att jag kommer från en liten inlandsby där det konstigaste jag såg var någon med ett ENORMT  underbett typ.  Hursom, jag höll på att packa upp och göra mig hemmastadd när det ringer på min lägenhetsdörr

- Jag går och öppnar dörren , glad att få besök.

- Hej och välkommen till huset säger en man.

- Tusen tack , säger jag  

- Jag vill bara berätta så du inte blir rädd. Jag blir varg ibland, hör du någon som ylar är det nog jag.

- Ok, då vet jag, säger jag och stänger dörren med tusen tankar i huvet.

Tack och lov upplevde jag aldrig hans varulvstendenser innan jag flyttade vidare. Jag har dock sett mannen på stan, iofs i dagsljus .....

Vilken har varit din knasigaste granne?  

Tripp tropp kaffekopp ✌️

-

Män  

Män skjuter andra män.

Män misshandlar andra män.

Män misshandlar kvinnor.

Män dödar kvinnor.

Män våldtar kvinnor.

Män sexutnyttjar barn.

Män beter sig som svin på krogen.

Män slår sönder och förstör.

Män är huliganer

Män är hotfulla.

Män är kriminella 

Män dricker för mycket alkohol 

Män .......

Jädrigt less på dem. 

Alla kvinnor vet av minst en (tror jag) man som är ett as MEN väldigt få män vet av någon. Hur är det 

möjligt?  Dags att visa färg och ifrågasätta. 🤬 Var är alla vettiga män som säger ifrån? 

SÅ TRÖTT ! MANSSKATT NU!  NI ÄR FÖR DYRA!  

För att inte tala om all sorg ni orsakar. 

Sommardag  

Igår var det ju helt fantastiskt väder. Långprommis med hunden utan att frysa, färg på näbben och häng på balkongen i värmen. Solen kan verkligen få en människa att leva upp och känna att livet är toppen. 

Idag är det grått men det är ok, tankade sol rejält igår så jag klarar mig på det några dagar. 

Istället för att njuta av solen ska jag roa mig i tvättstugan idag, sen borde jag dra dammsugaren runt mitt bo. Kanske tom skura? Det var länge sen . Eller så inväntar jag Elsa (hunden) det är hennes tur att städa BIG TIME .

Hursom blir det en bra dag, önskar er detsamma. Over and out ✌️

Vad göra?  

Jag upplever mig inte som en jätteelak  (dock får väl andra svara på det) människa men har nu mött en människa som upplever det. Trots förlåt, ursäkter och förklaringar är jag svartlistad. Telefonsamtal svaras inte på, gemensamma umgängen dyker inte hen upp på. 

Har haft liknande relationer som med hen förut och det har fungerat felfritt. Vad gör jag för fel tro? När jag frågar får jag svaret - Det vet du!  Nä, jag vet inte, säg rakt  ut så kanske vi kan lösa den här knuten och gå vidare. Så sorgligt när det handlar om två människor jag vill ha i mitt liv - jag ser tyvärr ingen lösning just nu  

Så länge det här larvet fortsätter så fokuserar  jag på dem som faktiskt tycker om mig och talar om om något är fel. Det är viktigt och vuxet. Att må dåligt över detta är jag trött på och leder inte till något gott. Bestämmer här och nu att eftersom jag blir bortknuffad och hen/de inte har någon  lust att prata med mig släpper jag det. Livet är så mycket mer än funderingar  

Var rädd om er och era nära och kära. Puss. 😘

Oro och rädsla  

Jag är en mästare på att oroa mig . Jag kan ligga sömnlös om nätterna och grunna på det som eventuellt ska komma. Känslan av att något hemskt ska komma i min  väg , Näe jag är inte synsk , tankevurpor som leder till ångest. Det finns mycket att oroa sig för , här kommer några tips : Krigen i världen, klimatet, djurhållningen , mina barn , världsledarnas beteenden, ekonomin, hjärtat, brandrisken, pandemin , min familj och vänner.

 Inget av det kan jag påverka - det vet jag , men oroar mig ändå. Konstigt.

Idag hade jag ett möte på stan - gick dit med ont i magen och tankar om att strunta i det och gå hem . Supernervös möts jag av en ljuvlig människa , förvånad? Näe. Mötet gick jättebra, fick en bra känsla. Men för den skull kommer jag att vara lika nojjig nästa vecka när vi ska ses igen. Hoppas och tror att det ger med sig inom tid - vi ska ”hänga ihop” ett bra tag framöver. 

Jag har levt i 50 år och borde ha lärt mig . Hjärnan fattar att jag överreagerar men kroppen stretar emot. Ska man komma nånstans i livet tror jag att man måste jobba mot den fysiska känslan.  Små myrsteg framåt så kommer det här att bli hur bra som helst ! 

Ha en skön måndag kväll, här blir det kvällspink med sambon nu  😊😘

 Ensamhet 

Å

Det senaste året har varit så konstigt på många vis , 2020 är ett år jag tyvärr kommer att minnas. 

Jag tror att många känner precis som jag - ensamheten har varit fruktansvärd.

 I mars 2020 gjorde jag en hjärtbypass , pandemin hade precis kommit till Umeå. Det innebar att ingen fick hälsa på mig på lasarettet, ingen personal kramade om mig som tröst när jag var förtvivlad , hade ångest eller ont  , INGEN tog i mig om det inte var under operationerna eller förberedelser innan. Att det dessutom blev komplikationer och jag tillbringade sex veckor i ett sjukrum (som inte fick lämnas  pga covidpatienter på avdelningen ) gjorde inte saken bättre. När jag äntligen fick komma hem till mitt trygga bo ekade ensamheten mellan väggarna eftersom jag lever själv. Inget som jag har upplevt som jobbigt förut.

Jag har aldrig i  mitt liv känt mig så ensam som det senaste året. Otaliga är de  kvällar jag har jag gråtit mig till sömns. Många tankar som snurrat det inte finns svar på - och ingen att bolla dem med kl 04. 

Jag är övertygad om att människan behöver gemenskap och massvis med kramar för att må bra , det har iallafall mitt senaste år visat mig. Jag behöver andra människor . Det kan gå flera dagar utan att jag pratar med någon utom min hund. Jag vet att vi är många som mår dåligt av pandemin så det är inget ”tycksyndom” inlägg. 

Det som däremot kan provocera mig är de som lever med barn eller partner, har ett jobb och får utbyte där ,beklagar sig. Visst har deras liv oxå förändrats men inte till den grad som ensamstående sjukskrivna med utflugna barn som har fullt upp med sina liv. Att man dessutom försöker följa de råd som behöva för att lindra smittan ...... kommer inte ihåg när jag var på lokal senast. Sociala Anna har blivit ett minne blott. 

Försöker att se positivt på framtiden, fick min första spruta idag så hoppet finns om en bättre framtid. 

KRAM till er alla , antar att ni behöver den lika mycket som jag.