Känslostormar

De sista dagarna har innehållit MYCKET känslor...


Glädje över att dottern kommit tillbaka från sin konfirmation.
Sorg över en släktings bortgång.
Förvivlan över hur en människa i min närhet väljer att leva.
Ilska över egoister.
Besviken över att saker inte blir som man tänkt.
Rädsla över att vara ensam.
Kärlek i överflöd till en ny "familjemedlem".
Irritation över nyfikna idioter.
Frustration över saker man inte kan påverka.

Men vad fasen...det är väl det som gör att man är mänsklig!?  Hellre känslostormar än apati.