Fostran

Jaha då gick mina båda ungar på gymnasiet!

Vart tog alla år vägen? De sägs att tiden går fort när man har roligt så jag får väl förklara det så....

När man får barn och de växer upp vill man ju lära dem ett och annat viktigt i livet. En del beteenden "ärver " de ju tyvärr av sina föräldrar vare sig man vill det eller inte ( även de mindre smickrande) medan man får anstränga sig för att banka in andra.

Jag är en stor älskare av rysare och skräckisar på film. Till min stora glädje har min dotter oxå anammat det sedan 6års ålder. Dock håller någonting på att förändras ...

Igår kväll så fick jag gå och möta henne när hon skulle hem från en kompis. Ungen är mörkrädd!!! Det har hon INTE ärvt av mig så nu vet ni hur hennes pappa är...

När det blev dax att sova så ville hon sova i min säng och lyssna på en ljudbok. Sagt och gjort så bäddade vi ner oss i min säng och jag satte på en ljudbok. Kravet från dottern var att den skulle vara spännande! Jag hittade en ungdomsbok som nog skulle passa. 

Efter att ha lyssnat en stund frågade jag -Är du rädd? Ska vi stänga av? Jag fick ett NEJ tillbaka så vi fortsatte lyssna. När jag ytterligare en stund senare frågar samma sak kommer ett svar UNDERIFRÅN hennes täcke! - Nej, nu får du ju inte stänga av , det är råläbbigt men jag måste få höra slutet!!

SUCK, hädanefter får jag mysa själv i soffan framför blodiga filmer... Men en bra sak har jag lärt henne och det är att lyssna på musik av den ädla sorten finkultur, Kent och Coldplay. Nästa steg i min fostran får bli kaffe och korsord.